‒Jag har gjort nästan alla mina tatueringar själv. Det är väldigt svårt att tatuera sig själv. Till exempel bör huden sträckas ut när en tatuering görs. Det är såklart svårt att göra när du är den som både gör och får en tatuering...
Det berättar Kasia Janeczko, som sitter i en grå soffa i sin tatueringsstudio i Malmköping. Rummet badar i ljus från ett par stora fönster. Kasia Janeczko har drivit studion sedan i början av året. Hennes tatueringskarriär tog sin början i hemlandet Polen. När hon och familjen flyttade till Sverige eftersom hennes make fick jobb i Sörmland, fortsatte hon att jobba i Malmköping.
I dag berättar hon om några av sina första tatueringar. Den allra första finns på hennes arm.
‒Min tatuering kommer från sagan Narnia. Det är karaktären Lucy som står under en lyktstolpe. Narnia var min favoritbok när jag var en liten flicka.
‒Och det är jag själv som har gjort tatueringen, när jag var 20 år gammal. I dag kanske det skulle ta en timme. Men då, ja då tog det mycket längre tid!
Kasia Janeczko har tatueringar på både armar och ben. Hon utbildade sig i Polen, men berättar att de största lärdomarna har hon fått genom att utöva yrket.
‒Min kropp är min skola. Jag har lärt mig genom att tatuera mig själv. Min man och mina vänner har även de flera tatueringar som jag har gjort, säger Kasia Janeczko med ett leende.
Vilken typ av tatueringar har du?
‒På min arm har jag som sagt Lucy från sagan Narnia. Men även en himmel, en snöflinga och en blomma som en vän har gjort. Och på mitt ena ben har jag bland annat en ros som en annan vän ritade åt mig.
Och framöver vill Kasia Janeczko göra fler tatueringar på sin kropp.
‒Just nu vill jag allra helst göra ett porträtt av min hund Maisha. Hon är fortfarande i Polen och jag saknar henne!
‒Överlag vill jag göra många fler tatueringar, men just nu har jag haft svårt att hitta tid att rita och göra tatueringar till mig. Det blir i stället att jag gör till andra.
Vad tycker du är det allra svåraste med att göra tatueringar på andra människor?
‒De svåraste tatueringarna att göra är de som ska vara realistiska, eftersom de ska spegla verkligheten. Vill en person exempelvis ha en bild av sitt barn så ska avbilden stämma överens med hur barnet faktiskt ser ut.
‒Och varje tatuering är annorlunda. Du måste hela tiden lära dig nytt och förändra din teknik.
Den största utmaningen med att tatuera tycker hon är andra människors smärta. När de känner sig svimfärdiga av smärta.
‒Men hur personer upplever smärta är också väldigt olika. Jag gjorde en ros på en kvinnas nacke och hals. Och jag trodde att hon skulle få väldigt ont, eftersom det är en känslig plats. Men kvinnan hade inga problem under tatueringen. Hon somnade nästan!
Hur blir du inspirerad?
‒Jag arbetar överlag gärna på kvällen och natten. Det är då jag får idéer och inspiration. Under den tiden är jag väldigt kreativ och det är egentligen då jag tycker bäst om att skissa och måla.
‒Det allra bästa med att tatuera människor kommer egentligen efter att tatueringen är klar. När de ser sig i spegeln, och ser sin tatuering färdig. Den glädjen i ansiktet som visar att de är nöjda, det är det bästa. Det ger mig också mycket inspiration!