En buss och en taxi har krockat på Götaälvbron i Göteborg. Två personer är allvarligt skadade, enligt polisen.
– Det var panik över hela bron, säger Sabina Gojak, 25, som blev vittne till olyckan.
Så skriver Aftonbladet om lördagens olycka.
En av de som drabbades i olyckan är Andreas Söderberg Hallin från Eskilstuna. När Eskilstuna-Kuriren träffar honom har han fått komma hem. I alla fall hem till Mälarsjukhuset.
Andreas Söderberg Hallin är inte så orolig för egen del. Han överlevde krocken vid blixthalkan som blockerade Götaälvbron i Göteborg en timme sent i lördagskväll, och nästan lika skrämmande sjukvårdstransport från Sahlgrenska sjukhuset till Mälarsjukhuset Eskilstuna som tog nästan tolv timmar, och där man for kors och tvärs genom Närke i sökandet efter en bensinmack med rätt sorts gas. Mest är han orolig för sin lillebror Daniel som bröt en fot och en tumme och måste undersökas för en misstänkt armbågsfraktur.
Själv får han snart lämna sjukhuset med fickorna fulla med smärtstillande och med läkarens råd att låta bli att köra bil på ett tag. Stygnen i det 30 centimeter långa såret tar personalen på vårdcentralen hand om i slutet av nästa vecka och revbenen läker med tiden.
– Det enda jag minns är att jag klev in och satte mig i taxin. Vi skulle se och höra våra favoritartister på en ravefest. Vi skulle dansa. Allt var kanon.
– Sedan är det bara svart.
Nästa minnesbild är från ett sjukhus, det står trauma... någonting på en skylt.
– Jag får upp telefonen och har över hundra meddelanden. Underbart med så mycket kärlek.
Lillebror har fyllt igen luckorna och hävdar att taxichauffören de åkte med fick sladd och att han i samma ögonblick som han lyckades räta ut bilen for rakt ut i mötande riktning och rakt in i en mötande buss.
– Brorsan hade koll på hastighetsmätaren, det gick lite långsammare än de tillåtna 50 på bron.
– Det är kanske ingen hastighet att tala om, men att köra in i en buss i den hastigheten är som att köra rakt in i betong... nej, förresten det är som att köra in i ett stycke betong som kommer rakt emot dig i 50 kilometer i timmen.
Smällen blev fruktansvärd. Andreas som satt i baksätets mitt for rakt fram och slog ansiktet rakt i instrumentpanelen, och bröt sex revben, ett av benen punkterade ena lungan.
Alla i bilen slogs medvetslösa utom Andreas lillebror som lyckades ta sig ur bilen. Hans första reflektion var att alla utom han själv dött.
Men en kompis kvicknade till liv och började undersöka Andreas som måste ha gnytt till något.
– Han fick av sig sin tröja och virade den runt mitt huvud. Jag vet ju inte själv, men jag har sett kläderna jag hade på mig, allt var genomdränkt av blod. Till och med skorna, helt nerblodade, det är bara att slänga bort dem.
– Jag vet hur jag ser ut, men är glad att jag klarade livet, jag klarade till och med vänsteröga, och det måste jag tacka den plastikkirurg som blev inkallad för, han satte det stygnet som gör att jag kan blinka som vanligt igen...
En månads sjukskrivning väntar och Andreas hoppas att han kan återuppta den delen i hans arbete som handlar mycket om att köra bil.
– Det ska nog fungera, säger han. Det blir kanske värre att bygga upp ett förtroende att låta någon annan köra..?