Det naturliga för en rasist är att säga rasistiska saker. Svårare än så är inte förklaringen till sverigedemokratiska riksdagsledamöters väsande, skränande och grymtande. "Jag var full", "jag mådde dåligt", "jag hade en jobbig period i mitt liv" betyder lite i sammanhanget. Ordet "babbe" är välkänt bland högerextremister men finns inte i de allra flesta svenskars ordförråd. Och det krävs en mycket speciell mental disposition för att försöka förolämpa med grisljud.
Bevakningen av SD som följde på Expressens avslöjande är ett trendbrott. De sverigedemokratiska excesserna, har fram tills nu rapporterats mest i notisform. Nyhetsredaktionerna har inte hållit fast vid dem och aldrig försatt partiledningen i allvarliga trångmål.
Partisekreterare Björn Söder sprider falska rykten om en gruppvåldtäkt utförd av invandrare och får förklara sig i Aktuellt. Nästa dag är historien glömd. Söder och Kent Ekeroth går på högerextremistisk bal i Wien. Det hela nämns i ett par medier och förblir okänt för flertalet medborgare. Sverigedemokrater har fylleslag i riksdagens övernattningslägenheter. Kvällstidningar skriver, ingen annan hakar på.
Och det finns mycket mer kring partiet som aldrig fått den intensiva mediebevakning som vi sett de senaste veckorna, exempelvis ledande sverigedemokraters vandel.
Den avgångne riksdagsledamoten Lars Isovaaras ersättare Markus Wiechel har av domstol befunnits skyldig till förtal, bland annat för att han på sin blogg utpekade en person som brottslig. Det uppmärksammades i samband med Wiechels inträde i riksdagen, men han är inte ensam i riksdagsgruppen med sådan historia. Ledamoten i skatteutskottet Thoralf Alfsson – han som tyckte att händelsen på Kungsgatan låg långt tillbaka i tiden och därför var irrelevant – dömdes i juni för förtal för innehållet på sin blogg.
Carina Herrstedt, vice partiordförande och ordförande i kvinnoförbundet, har dömts för förtal tre gånger. När Jimmie Åkesson i valrörelsen konfronterades med hennes två första domar menade han att det där är brott av politisk art eftersom Herrstedts olagliga utpekanden på bloggen, liksom i Wiechels fall, rörde en "vänsterextremist". "Jag har inga problem med det som hon gjort", sa Åkesson.
Men det finns även medarbetare till partiledningen som dömts för våldsbrott. Strax efter valet presenterades de av Expressen. Bland dem fanns Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund som 2002 dömdes för våld mot en polis. Björn Söders sekreterare Louise Erixon, som även är Åkessons flickvän, har dömts för misshandel. Ytterligare två partitjänstemän hade dömts för misshandel respektive rån.
Det handlar om unga personer och deras brott ligger några år tillbaka i tiden. Inte desto mindre ringar det in partiets karaktär. SD har inte bara ett brutalt budskap utan även attraktionskraft på labila personer med fallenhet för våld och haveri.
Samtidigt har Sverigedemokraternas systemfientlighet, vulgära populism, hårda språkbruk och utstuderade brott mot sociala och politiska koder har gett partiet en särställning i offentligheten. SD har placerat sig själva i en kategori där de inte förväntas leva upp till de anständighetskrav som ställs på andra partier.
Men nu har något hänt. Expressen har börjat på en annan berättelse, den om sverigedemokrater som hatar och vars beteende och värderingar ska mätas med samma måttstock som andra politiker.
De återkommande frågorna om hur allt detta påverkar SD:s opinionssiffror leder fel. Detta är nämligen bara början. Det viktiga är effekten på lång sikt som visar sig efter en permanent tuff granskning av partiet.
Valresultat är heller inte allt. Viktigare är Sverigedemokraternas utsikter till inflytande i samarbete med andra. Här har tröskeln till en normalisering av relationerna mellan SD och övriga riskdagspartier höjts väsentligt. Det är bara att välkomna.
Med dessa rader tackar jag för mig. Tllfälligt. Nästa vecka tar jag semester som övergår i föräldraledighet. I höst är jag tillbaka på redaktionen. Men det är inte omöjligt att jag även under min frånvaro skriver några rader då och då.