Pjäsen, från början skriven av Bertolt Brecht, är från början ett dunkelt och tvetydigt verk om hur svårt det är att vara moralisk när man själv går hungrig. Men här svärtas det ner ytterligare ett par nyanser.
Berättelsen börjar när tre gudar besöker byn Sezuan för att hitta en god människa. Uppdraget visar sig svårt och när de själva försöker hitta husrum för natten är det ingen som vill släppa in dem, utom kvinnan Shen Te. För detta får hon en stadig summa pengar som hon använder för att köpa en liten tobaksbutik. Plötsligt är hennes hem förvandlat till en fattigstuga och bekymren hamnar på hög. Hon uppfinner därför ett hårdhänt, manligt alter ego för att handskas med affärerna.
Det märks redan från start att något är allvarligt fel i världen som målas upp. Människorna är smutsiga, fattiga och lever som parasiter – alla behöver något och måste oftast ta det från någon annan. Gudarna, i all sin storhet, presenteras som stela byråkrater som bara bryr sig om de dödliga ifall de följer deras strikta protokoll. Och den goda Shen Te, som råkar arbeta som prostituerad, gynnas knappast av sin godhet. Det är en kall värld, som till en början är utan nyanser. Men varteftersom börjar en mer komplicerad bild växa fram, genom Shen Tes förälskelse och alter egot Shui Ta som får allt mer fria tyglar. Här får vi se hur hela fulheten upprätthålls: Genom från början goda människor som gör små kompromisser av goda skäl och därför förvandlas till någon helt annat. Historien om hur den professionella – och i detta fall manliga – rollen tar överhanden känns relevant.
Problemen handlar därför inte om tematiken. Tempot ställer till det, för när allt ska trappas upp mot ett mäktigt avslut finns det få andningspauser. Låt gå för att det kan vara ett medvetet stilgrepp, men då krävs det också en balans. Sångnumren skulle kunna fylla den funktionen, men är tyvärr det minst intressanta med föreställningen. Men de detaljerna kan inte överskugga de, ur kvalitetssynpunkt, ljusaste stunderna i den mörka berättelsen som klarar sig långt på att vara ärlig, hård och framför allt konsekvent.