Efter tre fullängdare med trevande, sökande och lovande men oftast rätt ofärdig musik släpper The Tarantula Waltz, eller Markus Svensson som han egentligen heter, en ep som tar hans musikaliska koncept ytterligare ett steg framåt.
Här hör jag skarpa tuschteckningar i stället för suddiga blyertsskisser. Formatet är förstås extra lämpligt när en artist vill visa upp vad hen kan i ett mer koncentrerat och sammanhållet sammanhang. Det hotar heller aldrig att bli långrandigt trots (eller självklart tack vare) att skivan producerats av Kristian Matsson, mer känd som The Tallest Man On Earth.
"Lynx" är en vacker sång till artistens son och i "Caravaggio’s hand" funderar Markus över existentiella frågor utifrån olika synvinklar och liknelser. Liksom konstnären betonar han naturalismen genom det påtagligt rena och konkreta i musiken, likt en vind som letar sig fram genom en granskog.
"Northern lights" är precis så nordisk i sitt uttryck som titeln antyder och kunde jag leta fingeravtryck på notbladen så skulle jag säkert kunna identifiera namn som Dunger, Brun, Ternheim, Hyvönen och Lekman.
Ep:n avslutas med den finstämda "The leaning apple tree" som lånat en hel del från Damien Rice mer melodramatiska sida, vilket i min bok är ett mycket gott betyg.