Den senaste tidens skadegörelse i centrala Strängnäs har upprört många som bor i området. På äldreboendet Thomasgården har personalen känt av en tilltagande otrygghet sedan flera år tillbaka.
‒Det är ungdomsgäng på 10–15 personer som ofta hänger här utanför och ställer till med skadegörelse och inbrott. Det känns inte bra, säger undersköterskan Eva Karlsson.
Hon arbetar sedan flera år natt på äldreboendet och vittnar om en arbetsmiljö som är allt annat än tillfredsställande.
‒Vi har 40 boende här och på mitt skift är vi två som är i tjänst. Sammanhållningen och kamratandan hos personalen är fantastisk och våra enhetschefer är guld värda. De kämpar för oss, men det räcker inte. Vi behöver vara fler som hjälps åt, vi behöver mer personal.
Flera gånger har utlovad hjälp kommit, men då har den varit för klen.
‒Förhoppningar om förbättring utmynnar nästan alltid i platt fall. Jag tycker att vi får ett risigt gensvar av de som bestämmer och uppföljning av problem är obefintlig. Vem kommer till ro när arbetsschemat ändras gång efter annan, frågar Eva Karlsson retoriskt.
‒Vi behöver energi för att orka med att jobba, tillägger hon.
För tidningen beskriver hon både den yttre- och inre arbetsmiljön och vid en rundvandring i byggnaden visar hon platser som personalen varken får eller törs röra sig i.
‒Det är både ungdomsgäng och uteliggare som tar sig in i trapphuset och som rör sig i kulvertarna. Flera gånger har vi utsatts för skadegörelse och inbrott. Folk har gått in och snott mat för de äldre genom att göra inbrott i matförrådet, senast för ett par veckor sedan.
I omgångar har ett vaktbolag anlitats för att sköta bevakningen av den kringliggande miljön och för att söka av byggnaden. Vid flera tillfällen har polis tillkallats när ungdomsgäng dragit av smällare och krossat rutor på Thomasgården.
‒Vi försöker hålla det här borta för både boenden och anhöriga, men det känns inte bra i hjärtat. Det är sällan man har någon energi kvar efter ett arbetspass. Det är jobbigt nog med att jobbet är stressigt från början. De här andra störande och hotfulla elementen gör det bara värre, säger Eva Karlsson.
Vad är det för insatser som behövs för att det ska förändras till det bättre?
‒I grunden är det mer personal, men med tanke på oroligheterna med vandaliserande ungdomsgäng som hänger här i närheten så tror jag att det vore bra om många föräldrar börjar ta ansvar för sina barn. När väl polis och väktare kommer hit så är de toppen att ha och göra med. Kanske borde de vara syligare lite oftare. Om vi som arbetar här känner oss trygga så tror jag att de boende och deras anhöriga också gör det.