Mycket är sig likt från tidningens senaste patientbesök på Karsudden. Vägen till besöksrummet kantas av samma slags säkerhetsåtgärder: kameror och id-kontroll, kodlås och dubbla slussar.
En skillnad mot våren 2015 är ansiktslyftningen som det rättspsykiatriska sjukhuset har genomgått. En annan är att Jonas har läst om Zlatan Ibrahimovics väg till framgång och blivit inspirerad.
I arbetsterapin har han kompletterat sin garderob med ännu en t-shirt med ett fastsytt budskap. ”Bollen ska in i mål.”
”Stark som svenskt stål”, står det på t-shirten han hade smyckat när vi träffades senast. Då vårdades han enligt LPT, lag om psykiatrisk tvångsvård. Nu är vården rättspsykiatrisk, LRV. Men hans beslutsamhet är densamma nu som då.
– Jag ska ut i frihet. Det är det jag siktar på. Bara döda fiskar flyter med strömmen.
Jonas har i perioder åkt in och ut på psykiatriska tvångsvårdskliniker. I sommar är det drygt två år sedan han dömdes för brott och att överlämnas till rättspsykiatrisk vård med utskrivningsprövning.
Han tycker fortfarande att han inte passar in på Karsudden, där många patienter har begått riktigt allvarliga brott och klassas som farliga på grund av sina sjukdomar. Jonas behov av vårdform har värderats i överkant, tycker han.
– Slutenvården har inget att ge mig som inte öppenvården också kan ge. Jag kan ta mina mediciner lika väl inom öppenvården. Hade jag fått fängelse för det jag gjorde hade jag varit ute efter fyra månader.
Men det är bara att gilla läget, inser han. Inte alla Zlatans skott rasslar in i nätmaskorna. Men förr eller senare, så.
Jonas försöker därför ha en pragmatisk inställning till vården han får. Han säger att han är mycket nöjd med sina läkare, att han jobbar med sig själv och har en konstruktiv inställning.
Han biter ihop och försöker acceptera de många regler som styr det liv han lever på den rättspsykiatriska avdelningen: den rutinmässiga – och onödiga, som han tycker – tillsynen på rummet, de begränsade möjligheterna till kommunikation med yttervärlden, svårigheterna att få extra sallad till maten.
– Jag har hittat strategier, ett system som ska hjälpa mig att ta mig vidare.
För att lyckas är det viktigt att vara mycket målmedveten, menar Jonas. Hans mål syns på en ritning av en villa som beviljats bygglov av hans hemkommun: ett 1,5-plans Älvsbyhus med gräddvit fasad.
Han har också ett jobb att gå tillbaka till, säger han stolt. Och han hoppas, säger han, att öppenvården kan hjälpa honom om han börjar må dåligt igen.
Vägen till hus, jobb och ett liv i frihet går via Förvaltningsrätten och dess bedömning av hur lämpligt det är att skriva ut honom från vården. I snitt tar det mer än fem år. Jonas är övertygad om att det i hans fall ska gå snabbare, men vet att han måste ta ett steg i taget.
Han siktar på att bli utskriven till januari nästa år. Närmast hoppas han få endagspermission.
– Då ska jag fira. Med smörgåstårta. Förutsatt att jag får ta in den. Jag ska prata med chefen om det, ler han.