Det är min arbetskamrat som ställer den högst relevanta frågan:
"Fryser du inte?"
Och det är klart att jag gör det. Tiden vi lever i nu är helt klart förvirrande. Jag försöker dra min tunna skinnjacka tätare runt kroppen. Men det är liksom svårt, den var för liten redan när jag köpte den för 50 kronor på secondhand.
Trots det vägrar jag ta fram vinterjackan igen. Mantrat "DET ÄR VÅR!" går på rundgång i mitt huvud.
Runtomkring mig ser jag upprepade prov på den förvirring som råder. Någon har dunjacka, en annan en stor pälsprydd luva tydligt uppdragen. Sedan finns det andra som svirar omkring i shorts och t-shirt, vissa har inte gått lika långt men klär sig ändå i helt vanliga collagetröjor.
Jag får trösta mig med att jag ändå befinner nånstans mitt emellan.