Tidningen har pratat med flera av de tidigare anställda som slutade på avdelningen för individ- och familjeomsorg från årsskiftet fram till sommaren 2018. Enligt dem beror den höga personalomsättningen på avdelningen på en osund arbetsmiljö. Trots att uppfattningarna om vad som varit den utlösande faktorn skiljer sig åt, är de överens om varför de tillslut valde att lämna arbetsplatsen.
– Vi hade ingen tilltro till ledningen och mådde jätte dåligt, det kändes som att de inte tog situationen på allvar, berättar en tidigare anställd.
Omorganisationer och chefer som slutade plötsligt påverkade flera negativt. Bristen på tillit till ledningen skapade en omfattande oro som snabbt spred sig i personalgruppen. Enligt de anställda försökte de vid flera tillfällen framföra hur de mådde, både till chefer och till politiker i socialnämnden, men fick inget gehör från något håll.
– Vi tog kontakt med politiker och högre chefer och förklarade situationen. Men inget hände, säger en anställd.
– Vi hade stora förhoppningar på att vi skulle få till en dialog, berättar en annan.
Vissa mådde så dåligt att de kunde åka hem mitt på dagen och några blev sjukskrivna i längre perioder, enligt flera tidigare anställda.
– Det har varit fullständigt katastrofalt.
– Arbetsmiljön var surrealistisk sjuk, jag förstår inte hur jag orkade. I dag försöker jag inte tänka på det, men i början var det riktigt jobbigt.
Situationen ledde också, enligt flera, till konflikter i arbetsgruppen.
– Vi hade en fantastisk arbetsgrupp, men situationen ledde till grupperingar och det är klart att det påverkade när vissa i gruppen slutade för att de mådde dåligt. Tillslut ville man inte vara kvar heller.
Eskilstuna-Kuriren har tagit del av brev, skickade till politiker i kommunen, där de anställda beskriver den upplevda situationen. Socialnämndens ordförande Daniel Ljungkvist (S), bekräftar att han blivit kontaktad under perioden.
– Jag är väl medveten om att det har varit konflikter och ansträngt på avdelningen. Jag har fått brev och mejl från anställda. Jag har tagit det vidare och försökt påverka situationen som varit, säger Daniel Ljungkvist.
Men flera av de som slutat tycker inte att de fick någon hjälp, trots kontakt med både chefer och politiker.
– Det verkade som ingen ville göra något, ingen lyssnade på oss. Man ville hellre blunda för det, berättar en av de tidigare anställda som tidningen pratat med.
Så småningom kallades Akademikerförbundet SSR in till avdelningen. Efter flera samtal med personalgrupper konstaterade fackligt ansvariga att det rådde en brist på tilltro till ledningen.
– Jag hade samtal med en stor personalgrupp och oron var påtaglig. Under den perioden var det medlemmar som hörde av sig till mig och uttryckte brist på förtroende kring sin ledning. Det är någon jag har försökt framföra till ledningen och vi har haft önskemål om att man ska göra en större oberoende arbetsmiljöutredning för att se vad detta beror på, säger Niklas Pettersson, regionansvarig på Akademikerförbundet SSR.
Enligt Niklas Pettersson gick kommunen först med på en oberoende utredning. Men senare fick SSR ett besked om att man ändrat tycke i frågan.
– Jag önskade att man skulle göra en arbetsmiljöutredning som inte styrdes av chefer, som kanske är färgade på olika sätt med tanke på att det fanns en misstro till ledningen i olika frågor. Innan hade de bekräftat att de skulle göra en utredning, men sedan tog man tillbaka det.
I stället skulle det hållas enskilda samtal med medarbetare, vilket fick Niklas Pettersson att reagera.
– Arbetsgivaren menade att det var vissa enskilda i personalgruppen som skapade den här negativiteten, vilket inte var fallet enligt mig. Jag hade samtal med flera anställda som kände detsamma. Sedan är det inte alla som individuellt vill uttrycka vad man känner och tycker, speciellt om man inte har tilltro till ledningen.
Det är oroväckande att man inte lyssnat på fackets önskemål, menar Niklas Pettersson.
– Min uppfattning är att man inte har velat lyssna på personalgruppen utan lyssnat mer på vissa enskilda chefer. Detta trots att det har varit återkommande problem och funnits en röd tråd i det som har framförts. Min upplevelse är att man har lagt locket på och tystat ner det, och det är oroväckande, säger Niklas Pettersson.
Han tror fortfarande att det kan finnas en oro hos den personal som jobbar kvar.
– Jag kan tänka mig att det fortfarande finns misstro till ledningen. Vi vidhåller att man ska ha en utredning som ska ske oberoende. De som fortfarande är anställda kan ju vara rädda för att uttrycka sitt missnöje.
En del av de som slutat mår fortfarande dåligt efter tiden på avdelningen.
– Det är helt ofattbart att det ska vara såhär bland människor som ska hjälpa människor i kris, säger en av dem som slutat.
– Ärenden blev liggande och man sparade på medborgarna. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli sjuk av arbetet, men det blev jag när allt det här hände, berättar en annan.