För att förstå hur stort vägskälet bandet hamnade i 2008 var bör vi klargöra att kvintetten har hållit på i ett kvarts sekel. I dag är det bara Lars-Göran och trummisen Kenneth Andersson som finns med från ursprungssättningen, men att Nobodies Bluesband betyder mycket för alla medlemmar är tydligt.
– Jag hamnade i ett inre kaos när vi började snacka om att lägga ned, säger klaviaturspelaren Peter de Mander. Det finns vissa saker i mitt liv som jag bara kan hitta i det här bandet.
– Vi insåg att det måste hända något för att hålla liv i bandet. Antingen lade vi ner, eller så skulle vi satsa ännu hårdare, säger Lars-Göran.
Detta resulterade i att en ny basist, Peter Jigstad, värvades och att Nobodies Bluesband bestämde sig för att spela in och ge ut sin första skiva. Sångaren och gitarristen Jimmy Christensen berättar att bandet alltid har varit lite bekvämt av sig, och dessutom är medlemmarna kräsna, vilket har resulterat i bristen på utgivet material.
– Vi har ju spelar in flera låtar, men då har det blivit så att vi har varit nöjda med några, och inte helt nöjda med andra. Så har det tagit slut där, säger Jimmy.
Skivan Long time comin’ är ett resultat av två dagars intensiv studiovistelse. Att gänget har lyckats spela in en hel skiva på denna korta tid beror på att kvintetten har spelat in allt live.
– Vi ville fånga hur det låter när vi står på scen. Vi är ju trots allt ett liveband, säger Lars-Göran.
Läs hela artikeln i torsdagens papperstidning