Den 32-åriga konstnären började sin utbildningsbana på Folkhögskolan i Eskilstuna. Efter en vända i Umeå flyttade hon till Amsterdam för att plugga till en kandidatexamen i konst. Kandidaten blev en magister och nu har Jenny bott nio år i den holländska huvudstaden.
De senaste månaderna har hon åter befunnit sig i Eskilstuna huvuddelen av sin tid. På lördag är det vernissage för "Live well, laugh a lot, love much" på Eskilstuna Konstmuseum. Jenny har fått tag i en temporär ateljé i formen av en källare i den forna hemstaden.
— Många av verken handlar om hur man ser sig själv och hur vi vill att andra människor ska uppfatta oss. Vi delar med oss av oss själva på till exempel Instagram och Facebook och alla har blivit sin egen impression manager - vi jobbar alla på hobbynivå med hur vi uppfattas utåt, säger Jenny och fyller i att hennes konst även utforskar definitionen av vad vi kollektivt anser vara framgång.
Tavlorna till utställningen i Eskilstuna står i skarp kontrast till den ljusa väggen i den bunkerliknande ateljén. Även om verken mestadels är målade i mörka och murriga färger finns det plats för humor i Jennys skapande.
— En av mina målningar heter "Past, peasant, future" och det är ju egentligen bara dålig göteborgshumor. Jag gillar att blanda sådant med konsthistoriska referenser, ler Jenny.
Hon säger att det som utmärker henne är att hon inte jobbar särskilt projektbaserat som många andra konstnärer. I stället handlar Jennys kreativa process om att följa idéer som när de översätts med pensel och färg kanske inte ser ut att vara så sammanhållen.
— Jag låter idén vara mer styrande än formen, även om jag har blivit lite mer enhetlig de senaste åren. Förut kunde mina utställningar se ut som en enpersons grupputställning.
Jenny skrattar. Lyckas hålla sig förvånansvärt stilla på den kontorsstol med hjul som är en av de få möblerna i ateljén. Hon berättar att hon lever på konsten, även om det är en asketisk tillvaro där hälften av hennes tid går åt till administration och ansökningar. Under åren har hon varit artist in residence i Holland, Tyskland och USA. Nästa år ska hon till spanska Mallorca. Jag antar att hon trivs med resandet.
— Nej, egentligen inte. Fast jag har börjat vänja mig. Jag har verkligen längtat efter Sverige. Men nu när jag har varit här ett par månader så saknar jag Holland. Jag har insett att jag alltid kommer att sakna någon, var jag än bor. Men det vore skönt att kunna hitta ett permanent boende. Inte bara köpa det billigaste porslinet på Ikea bara för att man vet att man snart får flytta igen och börja om.