Jonas minns när kabel-tv kom till föräldrahemmet i Vänersborg. I början av 90-talet slog grunge och alternativmusik igenom, och på MTV rullade videor med Nirvana, Sonic Youth och Fugazi.
– Då kollade jag på program som Alternative Nation och 120 minutes på MTV, det var ju där man hittade husgudarna. I-dag finns ju monstret internet som flödar över av musik och populärkultur. Men jag tror att om vi låter oss sköljas över av all information så kommer vi att hitta en del guldklimpar i efterdyningarna.
Så dagens musik är mer kvantitet än kvalitet?
– Det känns som om musik och videor har rört sig bort från det konstnärliga och blivit mer ytliga. Jag saknar videor som innehåller mer än dyra bilar och smycken. De känns mest som reklamfilmer, tomma och innehållslösa. I dagens musikvärld ska allt gå så fort och man hinner inte bekanta sig med något innan nästa grej kommer, suckar Jonas.
Gör ni i Division of Laura Lee något åt saken med er musik?
– Vi försöker skriva låtar som är mer än bara ett schysst riff och några svordomar. Vår nya skiva kunde ha varit en dansant, elektronisk rockskiva, men vi ville göra något annat. Violence is timeless är ett punkigt album med en hardcoretouch. Vi gick tillbaka till början och gjorde om 90-talet, haha.
Ni har spelat tillsammans sedan 1997, hur har bandet förändrats under åren?
– Textförfattandet har fått en mer central roll i låtarna. Förut var vi mer riffbetonade och kunde bygga en låt kring en bra gitarrgrej. Många säger att nya skivan är hård, men jag håller inte med. Vi är poppigare än någonsin nu.
Läs hela artikeln i fredagens papperstidning.