Det är fem år sedan livet vände. Efter flera ordentliga psykkrascher prövade en läkare att sätta ord på Sofias tillstånd. Genom två graviditeter hade hon rest mellan himmel och helvete, från energiskt högvarv och mani till djup depression och total orkeslöshet. Upp och ner i tvära kast. De maniska perioderna var korta och underbara men följdes obönhörligen av ett långt tungt mörker.
– I de maniska skoven sov jag två-tre timmar per dygn, jag körde i 220 hela tiden, det var en total eufori, säger Sofia.
Vi lyssnar, lyssnar och försöker förstå. Vi är två gäster, inbjudna i en ny, främmande, spännande och samtidigt lite skrämmande värld.
Att vara manisk, är det ungefär som att vinna OS-guld? frågar fotografen.
– Ja precis. Fast om och om och om igen. Men till slut tar det stopp. Då kan du inte göra något alls utan bara sover och sover.
Men nu fick Sofia hjälp. Allt föll på plats. Efter graviditeter som tyngts av svärta och efterföljande förlossningsdepressioner fick hon bära sitt tredje barn i harmoni.
Hon ritar kurvor med fingret på det vita matbordet. Med rätt medicin, terapi och erfarenhet har toppar och dalar kapats. Sofia har tillsammans med läkare och terapeuter långsamt lärt sig vad som fungerar.
– Jaha, nu är livet helt svart, tänkte jag i början när jag inte kunde känna den där euforin. Men när jag landade insåg jag att jag ju inte heller behövde hamna på botten. '
Likt en diabetiker stämmer Sofia ständigt av hur hon mår och medicinerar och anpassar vardagen utifrån det. Både yttre och inre faktorer spelar in. Hur reagerar kroppen på att det blir ljusare och atmosfären fylls av fågelkvitter? Vad behövs för att stanna kvar på banan i mörkaste december?
– Det handlar hela tiden om fingertoppskänsla, att vara i balans.
Sofia säger att hon sannolikt kommer att medicinera och gå i samtalsterapi livet ut. Men hon skulle inte välja bort att vara bipolär.
– Aldrig. Det har gjort mig starkare. Jag har tusen fler färger i mitt liv och jag har provat på varenda känsla som finns. Hela spektrat från toppen till botten. Det är det här som ger mig mina idéer och min kreativitet.
[fakta nr="1"]
Undan för undan har diagnosen sipprat ut till personer i Sofias närhet. Nu har hon tagit bort alla spärrar. Det är dags.
– Jag ville först ge det tid så folk kunde lära känna mig. Alla tycker inte att det är bra att man berättar att man är bipolär. Jag kan bli dömd. Men jag har drivit frågor runt psykisk ohälsa, och känner att jag själv måste berätta. Det finns väldigt många andra som är som jag men som inte vågar.
Sofia skrattar mycket. Även när hon pratar om det svåra.
– Istället för att se det som ett straff som drabbat mig väljer jag att se det som något som gjort mig till den jag är. Det är erfarenheter som jag har med mig i livet och det berikar mig.
Elchocker används sedan länge i sjukvården för att behandla komplicerade depressioner och mani. Sofia är tacksam över att ha sluppit den omtvistade behandlingsformen.
– I längden hade jag knappast mått bättre av det. Psykvården har haft stort förtroende för mig och jag har känt att vi kan samarbeta. Jag hoppas att det fungerar så för alla. Det går att leva ett bra liv som bipolär.
Sofia Remnert är en av Nyköpings tongivande politiker. Hon har hittills bara mötts av hejarop och kärlek men är beredd på att det avskalade avslöjandet kan ställa till med oro i leden.
– En del är säkert nervösa och undrar: "Är hon så stabil som hon säger?" Och många tycker kanske att jag borde hålla tyst. Men jag berättar. Jag har kontroll. Jag har lärt mig leva med min bipolaritet. Jag är den jag är.