Hoppas du har riktigt tråkigt i dag.
Var har tråkigt tagit vägen? Själva känslan, företeelsen och ordet tråkigt finns inte det längre? Det är i alla fall inte ofta man hör folk säga att de har tråkigt. Nar jag var yngre hade jag säkert tråkigt någon gång per dag. På helgerna, innan jag kom på vad jag ville göra, kunde jag ha extremt tråkigt, riktigt långtråkigt. Nu kanske det låter som att jag hade en dålig och passiv uppväxt. Men jag vill nog säga tvärt om. Jag hittade på en massa kul saker både ensam och tillsammans med kompisar. Ur den tråkiga fasen föddes kreativitet, entusiasm och påhittighet som kunde hålla i sig flera dagar.
En gång på sommarlovet när jag och kompisen hade tråkigt, bestämde vi oss plötsligt för att cykla till Arboga för att bada och på natten cyklade vi hem igen. Det här var före mobilernas och de 24-växlade cyklarnas tid. Det blev en grej som vi minns än i dag och hade vi inte haft tråkigt den dagen kanske det inte hade blivit av.
Jag tror att tråkighetsfasen i hjärnan är en slags omstart, eller långsam rensning av överflödig information. Och då kan man ju undra vad som händer med våra hjärnor när de vill starta om, samtidigt som vi trycker upp mobilen eller surfplattan framför ansiktet och bara matar hjärnan med information.
Någonstans i samband med att mobilen tydligen blev den viktigaste funktionen i människans liv, så tror jag också att ordet och företeelsen tråkigt fasades ut och det tycker jag är synd. Minns du när du hade tråkigt senast och minns du vad som hände sen?