Nästan 1000 års historia finns synlig i den mångskiftande arkitekturen i gamla stan. Gammalt och nytt, klassicistiskt och barockt, kubisminspirerat och gotiskt. Det myllrar och flimrar – ja, det blir nästan för mycket av det goda.
Den vackra stadskärnan som delas av den mäktiga floden Moldau, har det senaste decenniet blivit en turistmagnet med enorm dragningskraft. Jag försöker ta mig över den många hundra år gamla Karlsbron men tvingas av en kompakt människomassa att vända om. Jag får välja en av de många andra broarna i stället.
Prag är en blomstrande kulturstad – för att uttrycka det milt. Teatrar, konsertscener, museer och gallerier översvämmar staden. Man kan lätt förtränga att Tjeckien fram till för bara 20 år sedan förtvinade under kommunistiskt förtryck.
Jag funderar över om den ibland skrattretande ohövliga servicen på caféer och restauranger är en rest från kommunisttiden: Trots en smidig övergång till demokrati och marknadsliberalism, har insikten om att gott kundbemötande lönar sig, inte riktigt ankrat i näringslivet än.
Å andra sidan, när jag lyckas trassla mig ur turistgyttret möts jag av glada leenden och stor hjälpsamhet. Kanske är den undermåliga servicen inte så mycket ett avtryck från kommunisttiden som ett uttryck för lokalbefolkningens innerliga trötthet över den aldrig sinande turistströmmen.
Inne på en liten gård i närheten av den judiska stadsdelen Josefov ligger det kommunistiska museet. Harvar och plogar, byster av kommunistpampar, soffgrupper och socialrealistisk konst trängs med stora textsjok. Jag vill gärna leva mig in i detta mörka avsnitt tjeckisk och europeisk historia, men slås mest av hur förvirrande ostrukturerad utställningen är.
Bara en gång blir jag berörd. Ett av museets rum har inretts som förhörscell, och på väggarna läser jag om hur befolkningen uppmuntrades till angiveri. Om medborgare som misstänkliggjordes bara på grund av att de inte angivit några vänner, grannar eller arbetskamrater för antisocialistisk verksamhet. Jag försöker föreställa mig ett land där lag och ordning bara består av ett enda parti och dess lojala säkerhetspolis. Skräcken för staten, misstänksamheten medborgare emellan, rädslan för att uttrycka missnöje – jag kan inte ens börja förstå vad det gör med människor.