Tanken är inte alls ny, den har varit på tal då och då, bland annat för en del år sedan när utbildningsministern hette Thomas Östros (S). Men då blev det inget av.
Nu kan frågan komma upp igen. Intresse finns även i partierna som bär upp alliansregeringen. Centerpartiet har tagit ställning för ett läsår indelat i tre terminer. Men sammanhanget är nu bredare. En student som blir klar med utbildningen några månader tidigare kan vara yrkesverksam några månader längre.
Alla förkortningar av studietiden är inte positiva. Det är skillnad på att examineras med mindre kunskap och att ha lärt sig lika mycket på något kortare tid.
Men är det så att den gamla invanda svenska ordningen med två terminer per år gör att många tar examen senare än de skulle ha gjort med tre terminer? I så fall kan ett ändrat terminssystem ge kortare årlig ledighet och ett högre tempo. Det minskar förmodligen feriearbetet, men ger mer tid i yrkeslivet som examinerad. En nettoeffekt är förmodligen att det påverkar individens pension positivt. Men dessutom blir det lättare för samhället att klara balansen mellan antalet yrkesarbetande och antalet som lever på utbetalningar från pensionssystem och andra socialförsäkringar.
Det är möjligt att andra grepp skulle ge mer resultat. Statsrådet Tobias Krantz (FP) är till exempel intresserad av att använda anslagstilldelningen till högskolorna för att främja en mer effektiv användning av studieåren. Det handlar då om examenspremier och en del annat.
Det är också möjligt att en del av de metoder som diskuteras är olämpliga inom vissa yrkesutbildningar, till exempel de medicinska. Men visst bör detta utredas, det är bara så som för- och nackdelar kan klarläggas. För omväxlings skull är man i denna fråga inne på liknande tankar inom både regering och opposition.