– Jag tror att det har med gemenskapen och kamratskapen att göra. Jag tror att musiken bara är mer tillgänglig, det är en sådan allmängiltig grej.
Gitarristen Chris Hiatt från sitter mitt emot mig och filosoferar kring varför bluesen kan nå fram även till icke-fans, kanske mer än många andra stilar. Han har nyss avslutat sin spelning och är i full färd med att få i sig sin middag. Svaret kommer mellan tuggorna.
Han själv betraktar sig inte heller som något typiskt fan av genren. Han är från Livingston i Montana och spelar omkring sex gigg i veckan men ser till att stanna förbi Eskilstuna när han får chansen. Publiken verkar inte ha gjort honom besviken hittills.
Ute vid scenområdet är det tätt med folk på bänkarna. Det känns som en fest på någons bakgård, som bara råkar vara större än vanligt. De flesta jag pratar med är mer eller mindre nya till genren. Mina egna förväntningar pekade snarare mot något mer nördigt, både musikaliskt och bland publiken. Herr Hiatts teori verkar däremot hålla, i alla fall om man ska tro Anne Wikberg och Anneli Gruvell. De var där förra året, är båda musikfans men knappast några nördar. Men de vet varför de kommer tillbaka.
– Det finns en feeling i det, det går lätt att känna av och njuta av musiken, säger Anne Wikberg.
– Det är bra stämning, verkligen ingenting smalt, tillägger Anneli Gruvell.
Flera av artisterna är bekanta namn på listan. Lokala Blue Thrill är ett av dem. Bandet innefattar ena initiativtagaren Cecilia Ringkvist, som visar sig ha imponerande röstresurser. Hon sjunger med hela kroppen och publiken håller heller inte någonting tillbaka. Bland åskådarna finns Bea Andersén och Jonna Lantz, som har Blue Thrill-sångerskan som lärare. Men det är inte den enda anledningen till att de är där.
– Jag har varit väldigt enkelspårig tidigare, sedan sa Bea att "det här ska du lyssna på". Det är väldigt musikaliskt, det finns en tanke med allt, säger hon.
Mycket tanke och känsla hörs under spelningarna, liksom variation. Musiken verkar ha lika många ansikten som publiken, från Erics Blues Bands mer typiska sound till Cosmic Rays rockiga tongångar. Bluesen visar sig vara mer levande än vad jag kunnat gissa.