"Hej Catharina. Jag pendlar mellan Eskilstuna och Stockholm och har gjort så i sex år".
Så börjar Petter Ivarssons brev till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd.
Petter beskriver en bekymmersam pendlarvardag som inbegriper inställda och försenade tåg. Telefonsamtal till arbetsgivaren om att han blir sen eller tvingas jobba hemifrån. Han berättar att han vant sig vid att betala 3- 000 kronor i månaden för en tjänst som aldrig fungerar fullt ut.
I fredags fick han nog.
- Vi blev två timmar försenade från Stockholm och i Strängnäs blev vi avkastade så att tåget skulle kunna vända tidigare, och spara lite tid. I Strängnäs stod en ersättningsbuss till typ 300 personer, berättar Petter Ivarsson.
I tiogradig kyla stod inte bara han, utan också flera små, och efterhand frusna och ledsna barn.
- Efter 40 minuter gav jag upp, knallade neråt stan och lyckades hitta en buss som tog mig hem. Det tog fyra timmar att komma hem och kostade 60 kronor. Det känns så elakt, det är som att betala för en middag och så äter kyparen upp hälften.