Längs Eskilstunaåns mörka vatten reser sig Tunafors stora byggnader. Det är en plats dit arbetare gått i över 500 år för att tjäna ihop sitt dagsverke. Sedan 1500-talet har de smidit vapen, spik och knivar längs den forsande Eskilstunaån. Storhetsdagarna är sedan länge förbi och när de sista småindustrierna gav sig av för runt 15 år tystnade bruket helt.
Fasaden vittrade sönder och pryddes av graffiti och klotter. Fönstren krossades. De enda som gjorde sig besväret att besöka de gigantiska rummen i det övergivna bruket var äventyrslystna barn och vuxna som letat sig in via hemliga gångar och fönster.
Men dåvarande kommunalrådet Hans Ekström såg potential i byggnaden och plats för specialdesignade lägenheter i industriell stil med uppemot sex meters takhöjd. Han kontaktade byggbolaget Peab och det nedlagda industriområdet tog sina första steg mot nya bostäder. När Eskilstunaprofilen Rocco Gustavsson fick höra om lägenhetsplanerna tog han kontakt med kollegan Marko Määttä.
– Jag tänkte att det här måste dokumenteras, säger Rocco Gustavsson.
Peab och Marko Määttä hoppade på idén. Det skulle bli en bok om Tunafors.
– Det är en viktig plats för hela Eskilstunas industrihistoria, säger Marko Määttä, redaktör för den nyutgivna boken.
Rocco Gustavsson och fotografen Andreas Besterman började följa renoveringen med var sin kamera. De knäppte över 20 000 bilder. De som inte fick plats i boken kommer att skänkas till Eskilstunas stadsmuseum.
Historia från brukets start, dess storhetstid och förfall har i boken blandats med dokumentation av de flera årens renovering och intervjuer och hemma-hos-reportage hos några av de boende.
Eskilstunaborna Eva och Lars Alenius letade efter något mindre efter att deras barn flyttat ut från den stora villan. När paret såg en annons i Eskilstuna-Kuriren om att Tunafors skulle bli till nya lägenheter skrev de direkt upp sig på kölistan. Bland flagnade väggar, slarvig graffiti och nedfallen isolering gick de på sin första visning i sin blivande lägenhet. I huvudbyggnaden en bit bort var det fortfarande jordgolv.
– Vi kunde se potentialen, säger Eva Alenius.
Hon drar efter andan och skrattar till när hon får se bilden och blir påmind om hur det såg ut när deras lägenhet fortfarande var en nedgången, övergiven industrilokal.
– Visst var det nedslitet, men vi tittade på en visningslägenhet de gjort i ordning och då fick vi en bild av hur det kunde bli, säger Lars Alenius.
Men mäklarna var inte säkra på att alla skulle se samma möjligheter som Eva och Lars Alenius. När de bjöd in till visning i en visningsetta, som gjorts i ordning medan arbetet runtomkring fortfarande pågick, var de oroliga att ingen skulle komma. De skrev därför att de bjöd på korv i annonsen, berättar Rocco Gustavsson.
– Kön ringlade sig ända ut på Kyrkogatan, säger han.
Några år senare var renoveringarna klara och lägenheterna sålda.
– Jag har ett digert historieintresse för Eskilstuna och förstod att det här är ett unikt projekt. Det har varit väldigt roligt att få följa det, säger Rocco Gustavsson.