Hösten 2017 uppmärksammade Skolinspektionen brister i Stålforsskolans arbete med trygghet, studiero, kränkande behandling och elevhälsa. I slutet av maj förra året gjordes en uppföljning för att bedöma huruvida skolan kommit till rätta med problemen.
Kort därefter larmades polis till skolan sedan ett stort bråk utbrutit utanför dess lokaler. Skolan beslutade, i samråd med polisen, att stänga för dagen.
Ett par veckor senare kom Skolinspektionens dom. Skolan ansågs inte ha gjort tillräckligt för att stävja utvecklingen. Om inte situationen förbättrades innan den 26 oktober hotade ett vite om 1,3 miljoner. Camilla Simonsson är rektor på Stålforsskolan.
– Jag kände redan under besöket att de inte var nöjda med vad de såg. Vi var förberedda på ett beslut som innebar att vi skulle behöva vidta åtgärder, men när beskedet om vite kom var känslan bara – fasen, vad gör vi nu?
– Lärarna hade gått för sommaren. De kom tillbaka i augusti och den 26 oktober skulle vi leverera. Dagen efter beskedet började jag och Tania (Holmström, biträdande rektor) ta fram nya strukturer, processer och idéer. Sedan var det bara att köra.
När höstterminen drog i gång hade arbetet mynnat ut i ett antal konkreta åtgärder. Bland annat infördes mobilförbud under lektionstid, månatliga enkätundersökningar och ett trygghetsteam. Extrapersonal sattes in och scheman omarbetades för att få bort långa raster och håltimmar.
Det tycks vara åtgärder som fallit väl ut. I slutet av januari meddelade Skolinspektionen att hotet om vite drogs tillbaka. Även bland eleverna märks en tydlig skillnad mellan Stålforsskolan i dag och för ett år sedan.
– Förut blev man trött i huvudet så fort man kom hit. Nu känner man att man kan lära sig och får den hjälp man behöver, säger Cornelia Johansson och får medhåll av Marcella Bahhi.
– Det känns tryggare att gå till skolan på morgonen.
I samband med terminsstarten samlades alla elever i skolans konserthall och informerades om de nya reglerna. Samma regler skickades hem för eleverna och deras föräldrar att gemensamt ta del av och skriva under.
– När föräldrarna känner till reglerna och skriver under blir det en annan sak. Man vill inte göra dem besvikna, säger Wilma Zetterberg.
I enkätundersökningarna får eleverna anonymt svara på frågor om trygghet, studiero och om de får den hjälp de behöver. Resultaten sammanställs och analyseras klassvis varje månad.
– Om vi skriver i enkäten att vi tycker att något är svårare så pratar vi om det med klassen och så kan man få extra hjälp, säger Marcella Bahhi.
– I min klass brukar gå igenom arbetsron. Om många tycker att den är dålig så pratar vi om varför och hur den kan bli bättre, säger Wilma Zetterberg.
En viktig aspekt som lyfts av flera elever är att man upplever att man blir tagen på allvar och att lärarna tar till sig av kritik. Att enkäterna är anonyma förs också fram som en trygghet som gör att flera vågar öppna upp.
– Jag känner att det finns någon som hör oss och lyssnar på vad vi har att säga. Det tas mer på allvar när man uppmärksammar något som är fel nu, säger Pamila Daoud.
– Det är inte alltid man vill gå och säga rakt ut att man inte tycker att det är tryggt på skolan. Om läraren i klassrummet frågar så sitter alla bara tysta. Det hjälper att anonymt kunna förmedla det man känner och tycker, säger Vilma Klauninger.
Ytterligare en punkt som pekas ut som en starkt bidragande faktor till förändringen på skolan är att reglerna som sätts upp verkligen tillämpas i praktiken.
– Det är nolltolerans. Förut var det många som inte gick på sina lektioner. Nu går alla. Om man skolkar eller tjafsar så ringer de hem. Har du din mobil i klassrummet så tar de den direkt. Tidigare krävdes det mer. Nu är det mer seriöst, säger Nada Abdellahi.
– Man tänker efter mer innan man gör något. Och tar skolan mer på allvar, säger Marcella Bahhi och får medhåll av Oskar Mårdén.
Malin Mejenqvist, mentor i nian, plockar ihop sina saker efter en avslutad mattelektion. Hon konstaterar att extrapersonalen och trygghetsteamet som rör sig i skolan under dagarna haft en viktig del i att skolan blivit lugnare.
– Vi lärare har svårt att hinna stanna upp och ta oss tid för dem som stökar. Det finns oroliga själar, så är det, men de är ju främst kontaktsökande. Att bara har någon som hinner se dem och prata med dem har gjort mycket. Trygghetsteamet känner våra elever och har varit jättebra.
Rektor Camilla Simonsson ser i sin tur tydliga regler och tätare samarbete med föräldrarna som den kanske viktigaste framgångsfaktorn. Stålforsskolan i dag jämfört med för ett år sedan är, konstaterar även hon, en tryggare plats.
– Det är lätt att skriva nya regler men att få dem att sätta sig är inte lätt. I början fick vi följa upp hela tiden för att visa att det här gäller. Nu vet eleverna att skolkas det så rings det hem direkt. Det är en tryggare skola i dag. Nu ska vi utvecklas vidare.
Vad gäller skolans framtida utmaningar konstaterar Vilma Klauninger att eleverna själva har en viktig roll.
– När vi gick i sjuan och åttan fanns det inte så mycket regler. Vi såg till de äldre eleverna som var stökiga och blev själva stökiga. Nu när vi har förstått att det finns regler och konsekvenser gäller det att vi som nior försöker föra det vidare till de yngre och för dem att göra samma sak.