22 april i Göteborg, då kommer årets första plask. Det är inplanerat sedan drygt ett år tillbaka och jag har sett fram emot det sedan förra årets första dopp.
Tänk er att springa mot en lervälling. En bäck, cirka tio meter bred och vattnet är så skitigt att man bara kan se ytan, hoppa i och simma fram och tillbaka, två-tre gånger med lite känning av fast mark under fötterna mellan simturerna. Höra folk omkring dig vråla av smärta när det iskalla vattnet biter till i huden.
Oavsett vilken färg du hade på kläderna innan är allt grått när du äntligen tagit dig upp ur bäcken för sista gången. Sen ska man börja springa igen, benen är stumma, hela kroppen nedkyld, vatten och lera fyller skorna.
Både framför och bakom dig springer likasinnade, de allra flesta med ett leende på läpparna och humöret på topp. Snart kommer Bragebacken, en före detta backhoppningsbacke som ska bestigas. I cirka åtta kilometer möts vi av hinder som ska passeras, över, under, igenom. Och innan målgång har vi haft lyckan att få bada minst ett par gånger till.
Det mest smärtsamma badet är containern som är fylld med iskallt vatten. Isbitarna flyter omkring på ytan. Upp för containern, ner i vattnet och under ytan för att dyka förbi ett hinder. När huvudet kommer ovan ytan igen skriker de flesta av smärta, såååå kallt!
Alla som utsätter sig för detta gör det av fri vilja, alla betalar dessutom för att göra det. Jag pratar om hinderbaneloppet Tough Viking i Slottsskogen. En av årets höjdpunkter, i alla fall för mig!
[youtube id="Zj4C2ugqgWQ"]
Ett klipp från 2015 års Tough Viking. 40 sekunder in i klippet blir det blött och kallt!