Grusvägen till Gripensnäs slingrar sig mellan skog och gröna hagar. Några hus dyker upp och vi ser sjön Långhalsen på avstånd. Det är så vackert att vi nästan missar Karins falusvarta villa som har kohagen och sjön som fond.
Karins hus ligger nära vägen, Annas en bit in i skogen och systrarnas föräldrahem är bara ett stenkast bort. Dessutom finns även Anna och Karins morföräldrar på andra sidan ängen.
– Ja, det är som en "Bullerby" med fyra generationer. Vi har vuxit upp här och nu får mina barn samma miljö som jag hade när jag var liten. Det känns bra, det är vardagslyx, säger Anna.
Först att bygga var Anna men vi börjar berätta om Karins hus.
– När Anna och Jonas höll på med sitt hus kom tanken att jag också kanske skulle bygga och det är tack vare min snälla bror Fredrik som det blev av. Han byggde på kvällar och helger, allt i lösvirke, men det var precis innan han träffade sin tjej. Det var tur för mig, säger Karin och skrattar.
Som tack för hjälpen lovade Karin att det alltid ska finnas hembakta bullar i frysen när han kommer på besök.
Husets design är helt och hållet Karins egen. Hur det skulle bli tänkte hon ut på vägen till och från jobbet – en promenad på 30 minuter i vardera riktning.
– Tomten är kilformad och avlång, så det fanns vissa begränsningar att hålla sig inom för att huset skulle passa in.
Några saker var viktiga – köket skulle ligga i mitten och ha utsikt mot hagen och sjön. Från hallen skulle det gå att se rakt igenom huset till sjön.
– Sen löste vi vissa saker under tiden också, som "bron" mellan sovrummen på övervåningen. Först hade jag tänkt att det skulle vara två loft med uppgång på vardera sidan. Men så kom pappa Anders med idén att sammanbinda dem med en övergång i stället och låta taket i köket vara öppet till nock. Det är jag mycket nöjd med, det blev luftigt och snyggt.
Nedervåningen består av hall och kök. Till vänster vardagsrum och tvättstuga, till höger om köket ligger Karins hobbyrum och badrum. En spiraltrappa helt i trä leder upp till övervåningens delade loft som består av Karins sovrum och ett för gäster.
Karin har ett mycket nära förhållande till Anna och hennes familj. Minst ett par gånger i veckan äter de tillsammans och pratar i mobilen gör de varje dag.
– Det händer ofta att jag tänker att jag ska ringa Anna, men jag hinner inte för då hon ringer hon mig, säger Karin.
– Det är samma för mig. Vi har mycket att prata om och när Karin inte kommer och äter med oss så undrar barnen var hon håller hus, säger Anna.
Anna och Karin gillar att skapa och att måla om – att förnya gamla saker är en hobby som syns i inredningen. Hemma hos Karin hittar vi pallar som hon gjort av kabeltrummor, fåtöljen kommer från mormor och morfar och har fått ett nytt överdrag. Pinnstolarna i köket är också ärvda liksom soffbordet i vardagsrummet som stått hemma hos farmor.
– Vi tycker väldigt lika om mycket och speciellt när det gäller miljöfrågor, att ta vara på grejer, att återbruka och att äta ekologiskt. Men Anna är bättre på att tapetsera än jag, det har hon hjälpt mig mycket med.
Vi lämnar Karins hus och går uppför backen till Annas. Timmer och redskap kantar vägen och så öppnar sig en glänta med en röd mangårdsbyggnad, två flyglar och lekstuga. Byggnaderna ser ut att vara i gott skick från början av 1800-talet. Men fel, fel – husen är ju Annas och hennes familjs och har bara cirka sju år på nacken.
– Vi letade länge efter en gammal gård som vi skulle renovera men hittade aldrig någon som riktigt stämde med våra tankar om hur den skulle se ut. Så dök idén upp att vi kunde bygga ett hus som ser ut som om det är 250 år gammalt, säger Anna.
Både Anna och hennes man Jonas är mycket intresserade av hus och inredning. Jonas är kock men verkar vara lika skicklig på att snickra som att fixa en gourmetmiddag. Han har nämligen byggt det mesta på egen hand och har bara haft hjälp med el och vvs. Brädorna på fasaden har han till exempel sågat och hyvlat till själv från tallar som vuxit på tomten.
Men den låga entrédörren med ljusinsläpp är lika gammal som den ser ut och tröskeln är nedsliten av många som gått genom den.
– Vi hittade ett ställe i Skinnskatteberg som sålde gamla dörrar, åkte dit för att köpa innerdörrar men fick också tag på ytterdörren som var exakt som vi ville ha den.
Väggarna har träpanel eller tapeter med gamla mönster. All målning är gjord med äggoljetempera – en blandning av pigment, ägg, linolja och vatten, färg som Anna och Jonas själva har vispat ihop. I hallen är panelen dessutom stänkmålad, precis som många förstugor var förr i tiden för att dölja smuts och vägglöss.
– Det gick åt många stora kartonger med ägg. Affären i Bettna undrade till slut vad vi höll på med.
För att få den rätta ålderdomliga känslan också på golven har Anna och Jonas köpt specialsågat virke från Alfta i Hälsingland. Golvbrädorna är på vissa ställen uppemot 60 centimeter breda.
– Vi stormtrivs verkligen i vårt hus och kan inte tänka oss ett bättre ställe att bo på. Nu längtar jag efter att min systuga ska bli klar och i andra änden på den ska det bli hönshus.