Den bild som dominerar i nyhetsflödet i väst är den av besvikelse och misslyckanden. Viktor Jusjtjenko, som var en stark och principfast politiker i opposition, visade sig vara en svag president. Med undantag för beslutet att upplösa parlamentet våren 2007 har han uppträtt obeslutsamt vid varje inrikespolitisk kris och har omgett sig med en del tveksamma figurer ur den ukrainska affärsvärlden. Han har inte gjort tillräckligt för att täta den politisk-etniska sprickan i landet och har agerat klumpigt i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Jusjtjenko har drivit på hårt för ett ukrainskt medlemskap i Nato, trots att det folkliga stödet för det är obefintligt i Ukraina och trots att frågan är mycket laddad i de ryskspråkiga landsdelarna. Under det rysk-georgiska kriget 2008 gav han Georgien ett starkare stöd än vad som var rimligt med tanke på hur kriget inleddes.
Ständiga politiska maktkamper med skiftande allianser och täta personskiften på ledande poster har gjort att mycket av reformarbetet har gått i stå. Så kom finanskrisen och slog med full kraft mot Ukraina.
Men det finns även en annan bild av dessa fem år, en som visar att den orangea revolutionen har inneburit en genomgripande förändring. Debattklimatet har blivit öppnare och journalister kan granska makten utan att riskera livet. Det har genomförts två fria parlamentsval, vilket inte förekom tidigare, och partisystemet är på väg att stabiliseras. Antalet affärsskandaler med statlig inblandning är ojämförligt färre nu än före 2005.
Viktor Jusjtjenko står hursomhelst utan chanser att bli omvald, med opinionssiffror på några enstaka procent. I stället har oppositionsledaren Viktor Janukovitj seglat fram som favorit. Med största sannolikhet får han flest röster i den första valomgången på söndag och kommer att ställas mot premiärminister Julia Tymosjenko i en andra omgång den 7 februari.
För ett år sedan höll jag Tymosjenko som storfavorit till slutsegern. I dag är jag inte lika säker. Tymosjenko är visserligen en fenomenal kampanjpolitiker som brukar spurta starkt under valrörelsens sista veckor. Men hon har presterat sina bästa resultat när hon suttit i opposition. Denna gång går hon till val som den premiärminister som har lett landet under en tid då ekonomin har fallit med 15 procent på ett år.
Tymosjenkos chans är en mobilisering av den orangea väljarkåren mot Janukovitj, som kan ses som en företrädare för den förrevolutionära ordningen, och tv-sända debatter mellan de två kandidaterna. Janukovitj har hittills undvikit sådana kraftmätningar, som inte är hans starka sida, och slingrat sig när han fått frågor om dueller i andra valomgången.
Men oavsett hur det går i detta presidentval kommer Tymosjenko och Janukovitj förbli Ukrainas ledande politiker under överskådlig tid medan Viktor Jusjtjenko sannolikt försvinner ut i periferin.