Det är något med inramningen av Gycklargruppens framträdande som har en anda av överraskning och osäkerhet över sig. Tonen sätts redan i introduktionen. Konferenciern berättar att kvällens återförening har samlat tre av de fyra originalmedlemmarna i ensemblen, den fjärde kan nämligen inte medverka på grund av denne åkt fast med för mycket knark i tullen.
Publiken svarar först med en viss tveksamhet, men skrattar sedan nervöst i hopp om att det hela är ett skämt. Denna introduktion lägger en slöja av kittlande osäkerhet över föreställningen, en känsla som håller i sig från början till slut. Skulle det där hända? Kommer han att lyckas? Blev det fel nu?
Klart är i alla fall att gycklartrion Per Dahlström, Bert Gradin, och Thorsten Andreassen river ner många applåder under denna föreställning med deras skeva och underbart opassande humor och fängslande utstrålning.
Bland kvällens höjdpunkter finns Bert Gradins prestation som clown. Han kommer inledningsvis ut som en stel diskbänksrealist som konstaterar att humor är kul. Sedan förbereder han publiken på sitt clownnummer genom att gå igenom precis allt som han kommer att göra så fort lösnäsan och den trasiga hatten har åkt på. Detta får publiken att kikna, nästan mer än när han faktiskt kliver ut som clown och kör igenom numret.
Thorsten Andreassen är gesternas mästare. Med små rörelser och kroppsljud skapar han stor humor.
Andreassens galnaste nummer denna kväll är när han stoppar in tre pingisbollar i gapet och sedan jonglerar med dem genom att skjuta upp dem ur munnen.
Peter Dahlström konstaterar att det är alldeles för lätt att ta sig ur en tvångströja på en minut. Så han sätter sig på en hög enhjuling och börjar vrida sig ur tröjan samtidigt som han håller balansen genom att trampa fram och tillbaka på cykeln. En minut senare landar han med fötterna på golvet och två fria armar i luften.
Den enda invändning jag har är att det ibland märks att vissa av numrena har ett par år på nacken. Det är något med humorn, ordvalet och sättet Gycklargruppen uttrycker sig på, som andas 90-tal.
Att humor är färskvara är dock en smärre parentes i sammanhanget.
Det är bara att tacka och bocka för de skratt och den show denna över 20 år gamla ensemble bjuder på.