Bredvid soffan, i vagnen, ligger dottern med ett nyvaket leende. Hon tycks inte skämmas det minsta över att hon tre timmar tidigare tvingade upp mig för omsövning och efterföljande knoppning på soffan.
En trappa upp har även min fru precis slagit upp ögonen och vi inser i samma stund att vi har försovit oss. Jag kommer inte hinna skjutsa frun och dottern till Stockholm innan tåget de skulle ta mot Sundsvall avgått. Nu är goda råd dyra.
En dryg timme senare, när klockan slår åtta, vrider jag om nyckeln i min Skoda Octavia och vi inleder resan norrut. Min vita tjeckiska pärla har 18 år och tio tidigare ägare bakom ratten. Ett par dagar efter att jag skrivits över som ägare lossnade hela motorn (litegrann) och nyligen började den varva av sig själv och oannonserat stanna mitt i rondeller på grund av ett mystiskt tekniskt fel.
Men nu rullade vi. I maklig takt från Strängnäs förbi Enköping och Uppsala innan det blev öppna spjäll på E4:an. Exakt fyra timmar efter avresa stannade vi vid ett hamburgerhak i Sundsvall där svärfadern väntade. En dryg halvtimme, en haloumiburgare och ett familjeavsked senare satt jag åter bakom ratten.
Klockan 17 var eskapaden till ända när jag stämplade in på redaktionen i Eskilstuna för ett kvällspass i tidningens tjänst. Allt för familjen – allt för jobbet.
På parkeringen stod en Skoda Octavia från 1999 och hämtade andan efter 82 avverkade mil på drygt åtta timmar.
Allt är förlåtet älskade rishög.