Charline Gustafsson går över torget så gott som dagligen. Hon bor i närheten och jobbar som undersköterska, och de varierande arbetstiderna medför att hon ibland är ute sent. Ofta ser hon dem, ungdomarna som ogenerat tänder smällare efter smällare.
‒Det är inga små oskyldiga smällare. Vi trodde att det var hemmabyggda bomber först, men sedan har jag förstått att det är en sorts importerade smällare, säger Charline Gustafsson.
Ungdomarna, som är runt 16–18 år, beskriver hon som nonchalanta. De flyttar sig inte för att ge plats när hon kommer gående på trottoaren. På fredagskvällen ringde en annan ung kvinna polisen och sade att hon blivit jagad av ett ungdomsgäng med smällare och raketer vid Präntaren. Det är inget Charline Gustafsson råkat ut för. Hon uppfattar dem inte som hotfulla.
‒Min man tycker inte om att jag går ute ensam, men jag är inte rädd för dem och tänker inte låta dem skrämma mig. De har bara taskig attityd men det har många i den åldern. Jag är bara orolig för att någon ska göra sig illa på smällarna, säger Charline Gustafsson.
Som sjuksköterska har hon också sett vad som kan hända. Smält hud, bortsprängda fingrar, öppna köttsår och folk som har blivit blinda. Hemma känns det som att fönstren skakar. Parets 6-åriga dotter är ljudkänslig och får ont i öronen av de höga smällarna.
‒Jag har ringt polisen flera gånger, men får ofta svaret att det inte finns några resurser. Ibland har jag sett att polisen har varit där och pratat med dem. Som jag förstått har de också ringt till ungdomarnas föräldrar, men det har inte hjälpt, säger Charline Gustafsson.
Hon är inte den enda som vill se ett slut på smällarna. Facebook surrar av rädda och upprörda Strängnäsbor. Hundägare vågar inte längre gå ut med sina husdjur i centrum. Peter Sigurd vid Strängnäspolisen känner till problemet.
‒Helt klart ett dilemma, vi har fått många rapporter via både mejl och telefon om det här problemet. Det är något som vi prioriterar, säger han.
Peter Sigurd och hans kollegor har vid ett flertal tillfällen pratat med ungdomarna, som han uppskattar är ungefär tio till antalet.
‒Det som pågår är för jäkligt, på ren svenska, och vi jobbar för att komma till rätta med problemet. Men när vi kommer till platsen skingras gänget snabbt. Vi kanske bara får tag på någon enstaka person. I några fall har vi pratat med deras målsmän. Beträffande smällarna kan man ta dem i beslag eller förverka dem, säger han.
Han tror att ett av skälen till att ungdomarna samlas vid Präntaren är för att de inte har någonstans att gå när fritisgårdarna har sommarstängt, och att situationen skulle bli bättre om samhället samverkar för att hitta på lösningar på problemen. Men så riktar han också en känga till ungdomarnas föräldrar.
‒De borde ställa frågor till sina barn om vad de gör om kvällarna. Det är farligt och högst olämpligt att de leker med smällare.