Mikael Kalmeborg kommer gående med en ganska stor ryggsäck på ryggen, men det är ingen vanlig ryggsäck han bär på, det är en uppblåsbar kanot.
Han tömmer ut grejerna på gräsmattan och efter knappt 20 minuter ligger kanoten och guppar i Eskilstunaån.
Den känns kraftig, stadig och lätt, men alla är inte lika övertygade.
– Kommer den där verkligen att hålla för oss, frågar Viktoria, tolv år och tittar skeptiskt på kanoten.
Det är inte många grader i vattnet och ingen har någon önskan om ett bad.
Amanda, sju år, tvekar inte. Hon är först att hoppa i, sedan kliver Viktoria i och sist tar pappa Mikael Kalmeborg plats längst bak i kanoten.
– Den känns riktigt stadig, säger Mikael och gungar kanoten fram och tillbaka tills tjejerna tjuter.
Amanda sitter i mitten på en uppblåst kudde och kikar ner i djupet, alla verkar trivas.
Efter några paddeltag lutar sig Mikael bakåt och njuter av solen. Nu är det Viktoria som är kapten på skutan och hon paddlar med målmedvetna tag.
Nyfikenheten och upptäckarlusten driver dem tvärs över ån mot vassen på andra sidan, ett femtiotal meter uppströms simmar en bäver bort från den röda farkosten.
Det blev ingen längre tur den här gången. Efter 30 minuter är de tillbaka, men alla verkar gilla paddelturen för de pratar redan om när de ska ut igen.
– Den är hur stadig som helst och mycket lättpaddlad. Det enda jag saknar är en köl så att den inte driver så lätt i sidled, säger Mikael.
Efter ett enkelt handgrepp ligger kanoten uppe på torra land. Efter att den torkat så var den åter nerpackad i väskan efter cirka tio minuter.