Utvisade till ett land där de aldrig varit

När jag läste Malin Lernfelts gästkrönika i måndags (6/11) blev jag besviken.

Foto:

Övrigt2017-11-05 19:02

Visst är det riktigt att i ett rättssäkert system så ska fattade beslut gälla. Det många protesterar emot är att det svenska systemet för migrationsbeslut just nu inte är rättssäkert. Svenska Kyrkan, Amnesty, Rädda Barnen med flera polariserar inte debatten med extremuttalanden, men pekar på det orimliga och rättsosäkra i den nuvarande situationen.

1. Sverige tillämpar en retroaktiv lagstiftning, vilket inte är rimligt. De afghanska flyktingarna som nu utvisas kom före den tillfälliga lagen. De var i de flesta fall under 18 år och välkomnades av Sverige. De har gått i skola, lärt sig svenska och blivit en del i ett socialt sammanhang. Nu, drygt två år senare, har de fyllt 18 år och ska utvisas, med argumentet att de är vuxna.

2. Alltför många fall har vid granskning visat sig vara felbedömda – inte bara fallet med den blinde 18-åringen som skulle utvisas tillsammans med sin 16-årige bror, där 18-åringen var det ordnade mottagande i Afghanistan.

Migrationsverket har sedan erkänt att det blivit fel vid handläggningen. Migrationsverket bekräftar i sin egen kvalitetsgranskning att det finns stora brister. Nanna Töcksberg Zelano, pensionerat hovrättsråd, skriver om det i en artikel i Liberal Debatt nr 4, liksom Livia Johannesson, forskare i statskunskap, i Dagens Nyheter (DN-debatt 29/10).

3. De flesta som nu utvisas till Afghanistan har aldrig varit där. De har vuxit upp som flyktingar i Iran eller Pakistan, dit deras föräldrar flytt. Oftast hör de till den diskriminerade folkgruppen hazarer. De kan inte utvisas till Pakistan eller Iran, i stället uppmanas de att ljuga på afghanska ambassaden om att de reser frivilligt, för att få resehandlingar och kunna avvisas dit.

4. Det sägs ofta att 83 procent av de ensamkommande barnen får stanna. Men detta är en sanning med modifikation. De som får stanna är de som fortfarande efter drygt två år i Sverige är under 18 år. Att de fått vänta i mer än två år har de inte kunnat påverka.

Sedan kan man ju som skattebetalare tycka att det vore ekonomiskt rimligare att ta vara på en grupp ungdomar som lärt sig svenska och går på gymnasiet, och låta dem fortsätta sin utbildning här.

I stället betalar vi dem för att lämna landet. Många är för rädda för att utvisas och håller sig undan polisen.

Det blir en ofta ohållbar situation där de tvingas in i kriminalitet för att kunna överleva.

Birgitta Rubenson

Strängnäs

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!