De motsätter sig privatiseringar och placerar ansvaret för gamla misstag på andra partier (läs Moderaterna). Det sista är egendomligt. Folkpartiet och Centerpartiet har styrt kommunen utan avbrott under de senaste tio åren. Koalitionspartners har skiftat men inga viktiga beslut har kunnat fattas utan grönt ljus från FP och C.
Svensson och Karlsson tycks se som sin främsta uppgift att stå i vägen, inte att blicka framåt, men de nämner ändå ett par viktiga frågor för framtiden, även om det är oklart vad de tycker i sak. Den ena är mycket konkret. Den tillhör de där frågorna som höjer pulsen hos politiker, kommuntjänstemän samt en och annan journalist men som av förklarliga skäl är måttligt intressanta för det stora flertalet medborgare.
Det handlar om den kommunala organisationen. För några år sedan slogs de dåvarande förvaltningarna samman till en enda under kommunstyrelsen, samtidigt som den politiska organisationen förblev oförändrad i form av till synes självständiga nämnder. Resultatet har blivit en otydlighet om roller och befogenheter.
Det finns nu ett par oppositionsförslag på en anpassning av den politiska organisationen till den som gäller för förvaltningen. Problemet är att de har presenterats som besparingsförslag, när fokus borde ligga på demokrati och effektiv styrning, samtidigt som man talar öppet om risker för intressekonflikter och maktkoncentration.
Den andra frågan snuddar Karlsson och Svensson bara vid. Den är betydligt lösare i kanterna men inte mindre viktig: ”Strängnäs har karaktäriserats som en idyll men ska samtidigt växa stort för att kunna konkurrera om företag och inflyttare.”
Just det. Vad är Strängnäs i dag och vart strävar kommunen? Är målet att vara i första hand en förort till Stockholm eller ska kommunen satsa hårt på att utveckla det lokala näringslivet? Vill man hålla sig på sin kant eller samarbeta mer med grannarna i öster och väster? Ska Strängnäs odla det goda livet i småstaden, där litenhet och långsamhet är liktydigt med kvalitet, eller ska fokus ligga på dynamik och tillväxt?
Det behöver inte vara antingen eller, men Strängnäs beslutsfattare bör ändå ha en tydlig bild av kommunens förutsättningar och färdriktning, något som i sin ska vägleda varje beslut. Är exempelvis små skolor på landsbygden en tillgång eller en onödig kostnad i förhållande till det övergripande målet, vilket det nu är?
Senast jag såg det politiska tänkandet i Strängnäs röra sig i de här banorna var under diskussionen av Slow city, ett projekt som på goda grunder skrinlades 2004. Sedan dess har en sorts permanent krishantering dragit åt sig all energi. Och visst – det är svårt att, om så för ett ögonblick, släppa tanken på de sinande skatteintäkterna, den senaste omorganisationen i skolan, den akuta nedläggningen av äldreboendet och det skrinlagda byggprojektet. Men jag tror att det är nödvändigt.
Om ett år hoppas jag därför kunna skriva en ny kommentar om de här frågorna, men inte med avstamp i en debattartikel skriven av Anders Svensson och Gösta Karlsson eller i förslag som läggs fram av oppositionen, utan med utgångspunkt i ett inlägg signerat kommunalråden Jens Persson, Björn Lind och Tord Tjernström. Det är de som leder, sägs det.