Samuelsson hade utsatts för en kupp av en medarbetare. Inspelningen av samtalet ägde rum vid ett möte i mars, men offentliggjordes långt senare – i juli, mitt under sommarens så kallade nyhetstorka på medieredaktionerna, vilket gav maximal publicitet.
Så agerar en tjänsteman som har en, ska vi säga, något bredare agenda än en strävan efter en rättssäker hantering av bygglovsärenden. Han eller hon hade för övrigt alla möjligheter att hävda sin sak i mer öppna former, men valde den här metoden.
Några ledarsidor har tolkat tjänstemannens agerande till ett ledningsproblem, att landshövdingen har skapat en situation på länsstyrelsen där enskilda medarbetare fullkomligt saknar respekt för sin chef. Det är en tolkning. En annan sida av saken kan vara att allt bara handlar om en slug och långsint tjänsteman som inte kan ta ett nederlag.
Förhoppningsvis fördes ett resonemang kring detta på Sveriges Radio inför beslutet att sända inspelningen. Man kan också hoppas att den korta snutt som vi har fått höra inte ger en missvisande bild av Samuelssons uttalande, att den inte har genomgått en allt för oschysst redigering.
Sedan hade det varit bra om inte alla medier sprang åt samma håll. Den här historien hade – i likhet med flera tidigare liknande – spår som följdes av få eller ingen. En relevant fråga borde vara om det finns något förutom denna inspelning som kan tyda på att Marianne Samuelsson i sin ämbetsutövning behandlat medborgare olika inför lagen. Och hur ser beslutet i detta ärende ut? Faktum är att landshövdingen inte har gett Max Hansson rätt på alla punkter.
Sedan är frågan vad en inspelning, sannolikt gjord i smyg, egentligen säger. Många chefer, även på medieföretag, skulle nog få vissa bekymmer om vissa av deras uttalanden på jobbet spelades in och offentliggjordes. Det är naturligt. Få människor uttrycker sig i alla lägen på ett sätt som lämpar sig för tryck.