Det börjar med klassisk kitch, silvriga romerska hjälmar, dansande gladiatorer och en maffig scentrappa att skrida nedför. Men det är med oemotståndliga signaturlåten ”This is the world we live in” som alla på parkett reser sig oombedda från de stoppade sitsarna i Stiga Sports Arena. Historien som började med Alexander Bards teatrala idéer och ledde vidare genom melodifestivaler, listettor och internationell framgång, beskrivs av gruppen i ett mellansnack som en frizon för både publik och stjärnor. Det förnäma rollspelet, lite likt Army of Lovers, som fanns i början, har med åren gett vika för ren och skär dansglädje.
Denna avskedturné är ett bokslut över gruppens tjugo år och en hyllning till discomusiken. Andreas Lundstedt och Tess Merkel var med från starten, Lina Hedlund har varit på plats i elva år. Till sin hjälp har trion sex mångsidiga och säkra dansare - plus två extra sångare som får ett och annat eget nummer. SAMT smink och påklädningshjälp, som också de får ljus på sin gärning. Allt utom musiker, men alla verkar ha genuint roligt ihop.
Lite måste man ju tänja på det välkända för att fylla nittio minuter. Arabisk-andalusisk solosång inleder lite otippat en orientalistisk sexdröm med Andreas Lundstedt som förste palatseunuck, eller är det romarrikets sista dekadenta tid som skildras? Nåväl, sen blir det i alla fall discolektion! 1) skönt beat, 2) krispiga funktoner, 3) basgång. Och så takten, 1, 2, 3, klapp-klapp... voilá!
Scenkostymerna slår rekord i i Vouge-numret Be a star, varpå gruppen övergår till att göra en ”så mycket bättre” med sin egen repertoar i tre solon. När discobeatet går på igen intar publiken golvet, Alcazar drämmer till med ”Not a sinner or a saint” och lär ut de klassiska discorörelserna.
Andreas Lundstedt är inte helt galet ute när han skojar om discovurmen som något man måste ta mod till sig och ”komma ut” med. För oss som växt upp med disco och gillat det i garderoben under perioder när det var heeelt fel och andra genrer så rätt, så rätt, är det härligt med lite upprättelse, även om denna typ av eurodisco, gaydisco och allt vad den kallas är en lite uppspeedad lillasyster till originalen. De senare får också sina rättmätiga eloger, liksom Abba, alla blandade gruppers urmoder.
Den här musiken skapar lik förbannat samma upprymdhet som en bra bollywoodfilm. Alla dansar disco. Mission completed!