– Vi har en dold resurs i många av våra invandrare i Sverige, som har fantastiskt goda kontaktnät, språkkunskaper, kan kultur, byråkrati och så vidare i sina hemländer, sa Anders Ekdahl som är vd på Svensk Industriförening till Ekot i torsdags.
Förhoppningen är att utlandsfödda svenskar med kunskaper om till exempel språk, kultur, distributionsvägar och efterfrågan i specifika länder ska ge svensk export ett lyft.
Handelsminister Ewa Björling (M) berättade om något liknande i september när hon lanserade Utrikesdepartementets pilotsatsning Kosmopolit. Så här skrev hon i ett pressmeddelande:
”Företagare med utländsk bakgrund besitter goda kunskaper om affärskultur, politik, religion och språk i sina tidigare hemländer. De har särskilt goda förutsättningar att själva bedriva handel och dessutom vara vägvisare för andra svenska företag. Detta i sin tur leder till marknadstillträde för svenska företag samt förbättrade handelsrelationer mellan Sverige och andra länder.”
Bakom dessa fina initiativ ligger mer än fromma förhoppningar och välmenande multikulturalism. Åtskilliga internationella vetenskapliga studier visar på ett positivt samband mellan invandring och ökad export. Andreas Hatzigeorgiou, internationell handelsekonom vid Utrikesdepartementet, har utrett sambandet i svensk kontext. I det sjunde numret av tidskriften Ekonomisk debatt redogör han för tillvägagångssätt och slutsatser.
Kostnaderna för att exportera kan delas upp i tre kategorier. Sådana som har med tullar att göra, transportkostnader, och de som hänger ihop med bristande kunskap om förhållanden i andra länder – informationsbarriärer. De sistnämnda kan handla om språkförbistring, brist på förståelse för kultur och konsumentbeteenden, trender och prismedvetenhet, eller okunskap om hur regelsystem och administration fungerar.
Sådan informationsbrist utgör ett stort exporthinder för svenska företag, särskilt för små- och medelstora. Ju längre bort länderna ligger, geografiskt, kulturellt och språkligt, desto svårare är det att hitta vägarna till marknaden. Informationsbarriärerna är faktiskt ett större exporthinder än utvecklingsländernas högre tullar, menar Hatzigeorgiou. Genom att ta tillvara den kompetens som utlandsfödda besitter, kan sådana hinder forceras.
Avancerade beräkningar visar att när invandringen ökar med 10 procent från ett land, ökar exporten dit med i genomsnitt 6 procent. Genom att belysa sambandet och göra ansträngningar för att i högre utsträckning utnyttja den sakkunskap som finns innanför Sveriges gränser borde exporten kunna öka ännu mer i förhållande till invandringen. Därför är svensk Industriförenings och Utrikesdepartementets satsningar angelägna.
I och med finanskrisen och den globala lågkonjunkturen har svensk export sjunkit med 16 procent det senaste året, bland annat på grund av att svenska exportvaror är väldigt konjunkturkänsliga. Efterfrågan på bilar, maskiner, trä och stål påverkas mycket mer än till exempel dansk livsmedelsexport eller norska oljeleveranser. Om fler företag inom fler branscher kunde, vågade och hade råd att exportera, skulle svensk ekonomi dels återhämta sig snabbare, dels stå stadigare inför nästa konjunkturnedgång.
”