Förslaget att lägga ner Hållsta och Hållberga skolor mötte stort motstånd och släpptes av politikerna. Och eftersom inga andra förslag på stora effektiviseringar fanns fick frågan vila i ett år.
För två veckor inleddes andra försöket. Ett nytt förslag presenterades. Det går ut på att högstadiet koncentreras till färre enheter i centrala Eskilstuna. Den stora förändringen i den första fasen är en flytt av Fröslundaskolans årskurs 7-9 till Stålforsskolan.
I samband med presentationen markerade ordföranden i barn- och utbildningsnämnden Johan Nilsson (S) att förslaget är politiskt välförankrat. Det gjorde han främst genom sin debattartikel i tidningen där han argumenterade för förändringen.
Det här var något nytt. Den högsta skolpolitikern klev fram på ett relativt tidigt skede i processen och argumenterade för en förändring.
Men så kom protesterna inifrån Stålforsskolan. Nämndordföranden vinglade till och det blev genast oklart vem som står bakom förslaget och i vilka delar. ”Det handlar fortfarande om ett tjänstemannaförslag”, säger Johan Nilsson i onsdagens tidning, syftande på Fröslunda-Stålforsflytten. På gårdagens debattplats är det så inte Nilsson utan grundskolechefen Tony Lööw som svarar en kritisk medborgare och försvarar ”förslaget som vi tjänstemän nu lägger fram”. Det syftar inte bara på den omstridda skolflytten utan på hela inriktningen med koncentration av högstadiet.
Den politiska ledningen klev alltså först fram. Men när det brände till backade man undan, tonade ner den partipolitiska dimensionen av frågan och lät tjänstemännen ta debatten.
Visst, det här är komplicerad materia och förtjänar en debatt där politiker inte på förhand låser sig i alla detaljer. Samtidigt måste politikerna peka ut en riktning i reformarbetet och stå för den, i stället för att ropa tjänstemannaförslag så fort det blir besvärligt.
Problemet är det gamla vanliga: Det råder en otydlighet om de folkvaldas och de opolitiska tjänstemännens respektive roller. Ansvaret för det ligger hos politikerna. De nickar gärna bifall i principfrågan – ”ja, rollerna behöver förtydligas” – men trivs egentligen rätt bra i den här ad hoc-situationen där de ställer sig i rampljuset när det passar och vid andra tillfällen använder tjänstemännen till att skicka upp testballonger eller möta medborgarna i svåra debatter.
Därför har jag nu två konkreta förslag:
1. Den politiska ledningen berättar hur det går till när förvaltningen tar fram sina förslag. Arbetar tjänstemännen enligt eget huvud utifrån uppdraget eller blir de styrda av politikerna under arbetets gång? Om det senare gäller, hur sker den politiska styrningen? I grunden gäller frågan hur mycket tjänstemannaförslag ett tjänstemannaförslag egentligen är.
2. Kommunen inför en ny rutin. Det så kallade tjänstemannaförslaget förses med en skriftlig kommentar från ansvarig nämndordförande där hon eller han berättar om sin inställning. En sådan ordning skulle inte bara tydliggöra politiker- och tjänstemannarollerna utan även göra det lättare för eftervärlden att följa de folkvaldas tankegångar bakom besluten.
Det behöver givetvis inte vara några ordförandeuppsatser på varje punkt på nämndens ärendelista, men väl några rader politik med en tydlig politisk avsändare som bifogas åtminstone de principiellt viktigaste ärendena. Utredningar som den om skollokalerna hör definitivt dit.