Att drömma är för det mesta fantastiskt. Det bästa brukar ändå vara att vakna och komma till insikt att det bara var, just en dröm.
En stor del av natten till lördagen tillbringade jag, av någon märklig anledning med Södertäljeikonen och guldhjälten från hockey-VM 1987, Anders Eldebrink. Även om jag aldrig har haft något större idrottsintresse så minns jag den där vårdagen för drygt 30 år sedan när Tre kronor bärgade sitt första VM-guld på efter många års torka väl.
Ännu bättre minns jag VM-silvret 1986, som säkert hade blivit guld om bara inte Eldebrink tvingats utgå med benbrott. Jag gick i sjätte klass och chauffören som körde skolbussen drog upp ljudet så att alla kunde höra det exalterade radioreferatet i mötet med Sovjet. Näst efter en skolskjuts hösten innan när vi hade kastanjekastarkrig ombord så är det en av de mest minnesvärda bussresor som jag gjort.
I våras, nästan på dagen 31 år senare är vi några från redaktionen som är på jobb i Mariefred. Det börjar dra ihop sig till lunch och jag får sällskap av arbetskamraten och tabellbitaren Lars Kilström till en lokal restaurang. Vid bordet intill slår han sig ner, Anders Eldebrink. Han ler vänligt, nickar och ser bara marginellt äldre ut än när det begav sig. Kilström berättar att han tränar Rögle i SHL.
Och det är där i hemmaarenan i Ängelholm som drömmen utspelar sig. Jag befinner mig snett bakom den legendariske backen när vi, under flera timmar, går runt och pratar, dricker svinhett kaffe och peppar medarbetare och spelare. Det är mycket snack om att "kriga", "sätta tryck" och "skön känsla". Alla är supertrevliga, i synnerhet Anders Eldebrink själv.
Förra veckan for jag, återigen med Kilström, på en blixtvisit till Scaniarinken för att uppvakta talangpristagaren Sam Bingmark som går hockeygymnasiet i Södertälje. På väggen intill pressrummet iakttar jag en tavla där gamla SSK-spelare fått rösta fram föreningens främsta spelare genom tiderna. Anders Eldebrinks namn står högst upp och poängmässigt är det långt ner till tvåan.
Jag misstänker att det är dessa tre korta ögonblick som får mig att ta rygg på karln under flera timmar i drömmarnas värld. Som sagt, i bland är det skönt att vakna.