Mufflonfår är ett lätt byte för en varg. De flyr inte utan håller i stället ihop flocken när ett rovdjur attackerar.
‒Det verkar nästan som att vargarna har letat upp ett ställe med gott om föda för att slå sig ner. Det finns inga vetenskapliga belägg för det men det är lätt att få den uppfattningen, säger Anders Nilsson, Jägareförbundets jaktvårdskonsulent i Södermanland.
När mufflonflocken i Bie var som störst bestod den av flera hundra djur, men redan innan vargen etablerade sig i trakten hösten 2017 hade antalet reducerats genom jakt.
‒Det är en icke önskvärd art i Sverige. Vissa markägare vill ha dem för jakt och andra vill ha bort dem för att de ger barkskador på träden. Det var olika uppfattning redan innan vargarna kom, säger Anders Nilsson.
Vargarna som etablerade sig i Bietrakten är nu borta efter att Länsstyrelsen i Södermanland beslutat om skyddsjakt. Rent hypotetiskt så kan det finnas en hybrid kvar. Vid obduktionen visade det sig att vargtiken hade burit sju foster och att endast sex av dem är fällda.
‒Det finns inga observationer på den sjunde valpen och det kan vara så att en var dödfödd, säger Anders Nilsson.
Vid Åtorps gård i Bie har mufflonfåren varit ett naturligt inslag sedan början av 90-talet. Inga Garmland bor på gården och hon är fortfarande hoppfull.
‒Vi tror att en del har flyttat på sig på grund av vargen, men vi hoppas att de kommer tillbaka. Två tackor och ett lamm har setts till nyligen, säger hon.
Hon beräknar att flocken bestod av flera hundra djur och beskriver att de gärna betade tätt tillsammans och därmed var ett lätt byte.
‒Det är vansinnigt tråkigt att mufflonfåren är borta. Det var ett trevligt inslag att se dem ute på gärdena. Det känns jättesorgligt, säger Inga Garmland.