Den här natten höjde han plötsligt sitt vapen mot sin kollega inne i kasernvaktbyggnaden. Han öppnade sedan dörren och släppte in en maskerad person. Tillsammans kedjade de två männen fast alla vakter, inklusive sju–åtta personer som legat och sovit i ett intilliggande rum, i ett kraftigt rör i duschrummet. Därefter tog de med sig totalt tolv automatkarbiner, 1 200 skarpa skott, två skyddsvästar, två hjälmar och två skyddsmasker, som packades in i kasernvaktens vita minibuss. Sedan lämnade de två gärningsmännen lämnade området.
Det tog ungefär två timmar innan en av de fastkedjade vakterna lyckades ta sig loss och slå larm. Klockan 04.45 nåddes polisen av information om vad som hänt. Klockan 06.13 gick polisen ut med en rikstäckande efterlysning av bussen, och 06.45 ringde det i Strängnäsbon Magnus Edvinssons telefon. Han var försvarets presschef, och fick bråttom att ta sig till jobbet.
‒Vakthavande officeren sa "du måste skynda dig hit", säger han.
I dag är han pensionär, men han bor fortfarande i Strängnäs och minns dagarna efter rånet med stor tydlighet. För hans del handlade det om att vara P 10:s röst utåt. Hela söndagen ägnade han åt att svara på frågor från nyfikna medier som rest till Strängnäs från hela landet.
‒Det var ett stort tryck från medierna. Aftonbladet var där redan halv åtta på morgonen, säger han.
Polisen valde inledningsvis att inte gå ut till någon information alls till medierna. Magnus Edvinsson tyckte att det var fel, eftersom han visste att situationen skulle lugna sig något om det fanns något att berätta.
‒Vi bearbetade dem tills vi kunde skicka ut ett ordentligt pressmeddelande. Då lugnade allt ner sig lite, säger Magnus Edvinsson.
De fastkedjade vaktsoldaterna fick vård och samtalsstöd. En utredning visade att ingen av de fastkedjade soldaterna hade gjort något fel.
Klockan 10 på förmiddagen hittade polisen den vita minibussen med texten "Kasernvakten Södermanlands regemente" parkerad i Skarpnäck utanför Stockholm, tom så när som på maskerna och västarna. Spåren efter rånarna ledde till det närliggande skogsområdet Nackareservatet.
Samtidigt upptäckte polisen också att 20-åringen hade kopplingar till nazistiska nätverk. Skolkamrater vittnade om att han hade främlingsfientliga åsikter. Men polisen genomförde också en husrannsakan hemma hos soldaten, som bodde hos sina föräldrar i en villa inte långt från reservatet. Där hittades nazistisk propaganda och sprängämnen, men också uppgifter som bidrog till att avslöja kumpanens identitet. Han visade sig vara en vid tidpunkten 18-årig man, en av 20-åringens få vänner.
Polisen inledde en sökinsats i det 829 hektar stora naturreservatet, som kom att pågå i flera dagar. De letade med helikoptrar och hundpatruller, dels efter gärningsmännen som de misstänkte hade slagit läger någonstans i skogen, dels efter de stulna vapnen.
‒Insatsen var stor, den prioriterades högt både i Eskilstuna och Stockholm. Vi trodde att de var beväpnade och högerextrema, och det gjorde att vi kraftsamlade för att hitta dem. Jag utsågs till sambandsman och fick sitta i Stockholm och föra information vidare till Eskilstuna, säger Krister Pettersson, i dag chef för spaningsgruppen i Eskilstuna.
Polisen i Strängnäs bestod vid den här tiden främst av närpoliser, inte utredare, så det var Krister Pettersson och hans kollegor som tog hand om utredningen.
På den tiden var det ovanligt med automatvapen i den kriminella världen, berättar han.
‒I dag är det ganska vanligt, tyvärr. Det kommer in mycket automatvapen utifrån, från andra länder. Men då var det inte så, och vi var oroliga för att de planerade att genomföra ett attentat, säger han.
Vid elvatiden på kvällen den 3 oktober 1998, en knapp vecka efter det dramatiska rånet i Strängnäs, kunde de båda männen gripas i Bollemora i reservatets utkant. De greps av två poliser som klätt ut sig till bärplockare. Tidningarnas telegrambyrå rapporterade om gripandet och beskrev det som "odramatiskt" men att männen var "trötta, smutsiga och frusna".
18-åringen erkände aldrig att han deltagit i rånet. Han sa sig vara patriot, inte nazist, och hade bara blivit inblandad genom att hans kamrat bett honom att komma till naturreservatet.
Men båda männen dömdes ändå för grovt rån och grovt vapenbrott, till fem respektive fyra års fängelse. Fyra av vaktsoldaterna från kasernen fick också 30 000 kronor var i skadestånd. Domen överklagades till Svea hovrätt, som dock valde att fastställa straffet, och Högsta domstolen sa nej till att göra en prövning.
Strengnäs Tidning har skrivit om att polisen redan innan rättegången hittade fyra av automatvapnen i närheten av E 20 i Nykvarn, nedgrävda i en väska som tillhörde 18-åringen. Men de övriga vapnen stod inte att finna. 20-åringen har berättat att han redan hade sålt dem, men ville inte avslöja till vem.
Det tror inte Magnus Edvinsson.
‒Det finns flera avfarter längs E 20. Jag tror att de grävde ner vapnen på flera ställen, i Åker och Läggesta till exempel. Såvitt jag vet har man inte hittat dem än. Jag tror att de hämtade vapnen efter att de släpptes ut från fängelset, säger han.
Militärens säkerhetsrutiner kring vapenförvaring uppdaterades och förbättrades ständigt under Magnus Edvinssons karriär, berättar han, även efter rånet. Trots det tror han inte att det helt går att skydda sig mot brott av det här slaget, med en eller flera gärningsmän på insidan.
‒I dag görs personkontroller i större utsträckning i flera branscher, på gott och på ont. Man måste hela tiden väga integriteten mot säkerheten. Det går aldrig att förutse allt, att fånga upp en persons tankar är svårt.