Jag har ännu inte sett dem med egna ögon men jag har skrivit en artikel om att det är nu de rullar ut på stadens gator, maskinerna som högljutt säger åt vintern att det är bra nu, det räcker, vi vill inte mer. Gatorna sopas, ett säkert vårtecken!
Jag fyller år i slutet av mars och minns tydligt årstidens status under min barndoms födelsedagar. När jag fyllde åtta år fick jag en cykel av mina föräldrar, pastellfärgad med tre växlar, men ett bakslag dagen före gjorde att jungfrufärden dröjde till april. Ett annat år fick jag ett par rullskridskor som det bara var att snöra på sig, eftersom gatorna just hade sopats rena från grus och sand. Och så har det varierat; vissa år har jag gratulerats med tussilagos, andra år har snödropparna knappt tittat fram från snötäcket när prinsesstårtan skurits upp.
Hemma vårstökas det för fullt. Övervintrade pelargoner har klippts ner och sticklingar har planterats om. Fröer har inventerats och kompletterats, några har till och med petats ner i jord, och planeringen inför årets odling pågår mer eller mindre konstant medan det kliar i fingrarna. Huset har storstädats i alla vinklar och vrår som vinterns dämpade mysbelysning har förlåtit för sin lortighet. Men hunden och hästen tycks tävla om vem som kan fälla mest päls, så jobbet är snart ogjort. Tack och lov gör ljuset och värmen att energin räcker till en extra vända med dammsugaren.