Så rart av dem, tänker jag. Och börjar drömma om hur det var när posten fungerade och breven kom i tid varje morgon, levererade av plikttrogna brevbärare i oklanderligt blå uniformer.
Det var på den där tiden när till och med tågen gick i tid.
Inte för att någon hade behov av att få post på lördagar på 80-talet. Det hade vi ju inte då heller. Lika lite som vi behövde få posten hemburen i gryningen varje morgon.
Både lördagsutdelningen och morgonutdelningen avskaffades ungefär samtidigt.
Två små reformer som skapade en oändligt mycket bättre arbetsmiljö för de människor som levererade vartenda brev jag skrev inom loppet av ett dygn för en kostnad av några enkronor.
Hederliga arbetare som slapp helgjobb och tidiga mornar. Det är bra grejer.
Nu skryter det bolagiserade postverket med att utvecklingen går åt andra hållet igen.
Det retar mig. Som om problemet skulle vara att jag inte kunnat få postpaket jag beställde i webbshoppen levererat till den lokala Ica-butiken redan på lördagen?
Problemet är ju att jag inte kan lita på att all den andra posten - den viktiga - kommer fram över huvud taget längre. Lika lite som jag kan lita på att tåget till Stockholm tar mig till Stockholm, istället för att slänga av mig i Södertälje och transportera mig till slutdestinationen i en landsvägsbuss.
Den som löser de problemen får gärna sätta in en annons i landets största morgontidning och berätta hur de gjorde.
Jag kan till och med tänka mig att betala för den.