Regeringen, påhejad av lärarfacken, fokuserar nu lärarnas formella behörighet som ett led i att förbättra den svenska skolan.
Det råder inga tvivel om att duktiga lärare är en av nycklarna till en bättre skola. Men fokus håller på att hamna väldigt snett. Sambandet mellan andelen behöriga lärare och goda skolresultat är inte uppenbart.
Låt oss för att illustrera detta se på tre Eskilstunaskolor som erbjuder elprogrammet: Rekarnegymnasiet, NTI-gymnasiet och John Bauergymnasiet. 85 procent av lärarna på Rekarnegymnasiet har formell pedagogisk behörighet. På elprogrammet är den genomsnittliga betygspoängen 12,8. NTI-gymnasiet har en väldigt låg andel behöriga lärare, bara 44 procent och betygspoängen ligger på 11,1. Men tittar vi sedan på John Bauer-gymnasiet, kompliceras bilden. 69 procent av lärarna är behöriga och den genomsnittliga betygspoängen ligger på 13,9, alltså betydligt högre än Rekarne trots att John Bauer har en avsevärt lägre andel behöriga lärare.
Man skulle också kunna lyfta fram det faktum att frekvensen av behöriga lärare i Eskilstuna i genomsnitt ligger på 77 procent, mot rikssnittet på 75 procent. Betyder det att Eskilstuna har bättre skolresultat än landet i stort? Nej.
När den nya skollagen träder i kraft skärps kraven och det blir omöjligt att fastanställa lärare som inte har pedagogisk behörighet. Examen från lärarhögskolan kommer också att krävas för att få sätta betyg.
Som ett led i fokuseringen på så kallad pedagogisk kompetens ska behöriga lärare förses med lärarlegitimation. En sådan tänks sålla bort dem som inte passar som lärare och samtidigt höja läraryrkets status. Det kan se ut som en bra och viktig reform men det finns skäl att misstänka att legitimeringen kommer att ge rakt motsatt effekt.
Alla lärare som arbetar i skolan i dag och har formell behörighet, kommer att legitimeras, de duktiga såväl som de mindre skickliga. Därigenom sätts en standard för legitimeringen också av nyutexaminerade lärare.
Kravet på så kallad pedagogisk behörighet kommer förmodligen också att skrämma bort personer som skolan verkligen skulle vara betjänt av. Det kan handla om personer med praktiska färdigheter eller akademiker med forskningserfarenhet som skulle fungera som utmärkta pedagoger men som inte vill tillbringa ett år i skolbänken.
Vägen till en bättre skola går genom bra lärare, inte nödvändigtvis genom lärarhögskolan.