– Jag hade låga betyg, men kom ändå igenom gymnasiet och det ångrar jag inte, säger Johan Dyfvelsten.
Efter lumpen och jobb i en verkstad ute i Gillberga blev han sen studiemotiverad på riktigt och pluggade ytterligare tre år på Mälardalens högskola till teknisk redaktör. Han hade innan läst upp en del betyg på Komvux.
Varför just teknisk redaktör?
– Jag tog helt enkelt MDH:s kurskatalog och började bläddra i . . . Eftersom jag var grafiskt intresserad och även tekniskt tyckte jag utbildningen till teknisk redaktör verkade kul. Jag har också alltid gillat att skriva. Och jag är jättenöjd med utbildningen. Den var otroligt bred. Lärarprogrammet kunde jag också tänkt mig.
I dag har Johan en chefsposition på VCE i Eskilstuna, Volvo Construction Equipment.
– Jag har egentligen aldrig strävat efter att göra karriär, men jag har varit nyfiken och haft viljan att hela tiden lära nytt, gå vidare. Därför är jag där jag är i dag.
Yrket har också varit en stor och viktig del i Johans liv under snart 15 år. Men nu är han sen några månader tillbaka tvåbarnsfar. Familjelivet betyder nu allra mest. I villan i Kvicksund – som ligger på en hörntomt på Mälhammarvägen där åkrarna tar vid utanför häcken med tujor – finns i dag familjen; frun Annelie och barnen Emil, 2 år och Elin, 2 månader.
Den här veckan började han för övrigt en sex veckor lång semester inklusive föräldraledigt.
Och nu fyller du 40?
– Ja, det känns bra. Jag är nöjd med livet här och nu och skulle inte vilja vara 20 igen.
Hur ska du fira?
– Jag hade tänkt slå på stort med en stor fest. Men nu blir det lite lugnare med de närmaste.
För det har varit en tuff vår för familjen sedan lilla Elin föddes 13 maj. Hon har stomi – tillfälligt – har opererats två gånger och en operation återstår ännu.
– Men just nu känns det bra, vi har fått positiva besked att Elin som saknade ändtarmsöppning när hon föddes ska bli återställd igen, säger Johan. Det Elin föddes med händer 30–40 barn per år i Sverige.
Fick du jobb på VCE direkt efter din utbildning?
– Ja, jag tog min examen 2000 och fick en tjänst 1 december samma år som teknikinformatör. Jag jobbade och trivdes som det i 2,5 år, men fick sedan tillfället att åka till Tyskland tillsammans med en annan svensk som jag delade bostad med. Vi jobbade som teknikinformatörer och startade en ny avdelning på Volvos fabrik i Tyskland.
Hur var det?
– Förstås lärorikt, men jag flyttade hem till Eskilstuna igen och fick en ny tjänst här som teknisk lärare och utbildade återförsäljarnas mekaniker.
Det uppdraget hade Johan i flera år. 2008 var det dock dags för arbetslivsförändringar igen. Han blev erbjuden att flytta ner till Dubai. Fyra år tidigare hade han träffat sin Annelie, så det var de två som under 14 månader bodde där.
Berätta mer!
– Det var jättebra på alla sätt. När man jobbade, jobbade man, när man var ledig, var man ledig utan måsten. Det är ett rikt land, det finns lyx i överflöd om man är intresserad av det, vädret är behagligt även om det är varmt och det finns mängder av nationaliteter. Bara åtta procent av de 1,8 miljoner som bor i Dubai är lokalbefolkning. Men förstås finns det nackdelar, man har inte sina nära och kära som man kan hälsa på när man vill eller som man kan ringa om barnen behöver passning.
– Men vi skulle faktiskt ändå kunna tänka oss att flytta ner dit några år igen när barnen är lite större. För man har ändå hela tiden en trygghet när man är anställd åt ett stort företag som Volvo.
Villan då?
– Vi hade redan byggt den när vi åkte dit förra gången och hyrde då ut den till en anställd på Volvo, så det skulle säkert funka igen.
Längtar till Dubai alltså?
– Ja, vi försöker åka en gång per år. Både Annelie och jag gillar att resa. Annelie fyller 38 i november, så då planerar vi att åka ner om bara Elin mår bra vill säga.
Nu får vi inte prata med pappa längre. Emil pockar på uppmärksamhet, han vill ut och spela fotboll, eller kanske lite minigolf. Så blir det också!