Året var 1959 och Helmut hade kallats in för militärtjänstgöring - något han med sina hemska minnen från andra världskriget absolut inte ville vara med om.
– Jag köpte en rejäl kanot och startade resan norrut. Jag var gjutare till yrket och hade fått höra att i Eskilstuna fanns det många verkstadsjobb.
Nu fyller Helmut 75 år och minns med både fasa och glädje de unga åren.
Född 1937 minns han krigsåren fram till freden 1945. Hur familjen 1944 flydde från barndomens Haynau i närheten av det då tyska Breslau (nu Wroclav i Polen) och via Tjeckoslovakien tog sig till Österrike.
– Det var min mamma och mina två bröder Manfred och Sigfrid. Pappa var utkommenderad i kriget och kom inte tillbaka förrän 1949 då han släpptes ur rysk fångenskap. Flykten var hemsk - vägen kantades av döda människor.
Efter fem år i Österrike flyttade familjen till sydtyska Heidenhiem där Helmut fick utbildning till gjutare. Som sådan arbetade han när äventyrslusten tog överhanden. På cykel trampade han 1958 till Bryssel för att titta på världsutställningen. Där efter gick cykelturen söderut genom Frankrike, Spanien, Gibraltar och över till Marocko och Algeriet i Afrika.
– När det var gjort trampade jag hemåt igen.
Men det militära var inget för Helmut som när inkallelsen kom bestämde sig för att lämna Tyskland.
Via några mindre floder tog han sig ut på Rehn för att fem månader senare kliva i land i Eskilstuna.
– Jag fick anställning direkt hos P-A Larssons gjuteri och blev kvar i åtta år. När branschen började gå dåligt tittade jag efter något annat.
Helmut bytte, efter en kurs, gjutaroverallen mot undersköterskeuniformen och blev den förste manlige undersköterskan på Mälarsjukhuset.
Men blott 51 år gammal sa kroppen och framför allt knäa ifrån. Han blev sjukpensionerad.
I vårdagar längtar han och hustrun Britt-Marie till stugan i Mora by. Frimärksamlingen tittar han också regelbundet till. Bland annat har han alla tyska utgåvor mellan 1949-2010.
– Däremot är jag inte så road av de svenska frimärkena. De saknar ju valörer numera och det står bara "brev" på dem. Motiven är heller inte så kul.
Barnbarnet Kristian Wildes framfart i kanoten följer han också med stort intresse:
– Han är på väg mot OS i London och är riktigt duktig. Jag hoppas och tror att det är jag som inspirerat honom att satsa på sporten.
Födelsedagen flyr Helmut. Systern i Härnösand har bjudit upp familjen:
– Det blir skönt att åka från födelsedagen, säger Helmut, som undviker både cykel som kanot och sätter sig i baksätet på bilen och låter dottern sköta ratten...