Vi kan inte låta bli att tänka "WOW" när vi ser Anna Bejefalk i sin fantastiska känning och matchande röda hår. Väl innanför dörren kommer nästa "WOW" – vardagsrummet är en blandning av starka nyanser av grönt, mörkblått och turkost. Gardiner, lampskärmar och kuddar – allt harmoniserar trots stora och olika mönster.
Att Anna gillar retrotyger går inte att missa och att hemmet är så personlig och genomtänkt kan bero på Annas bakgrund – som utbildad sömmerska, kommunikatör och dekoratör finns alla förutsättningar för en lyckad inredning.
Men intresset att samla på tyger började redan som liten.
– Jag var cirka 13 år och fyndade en gammal sjal som var från Jobs. Jag tyckte mönstret var så fint och började leta efter liknande tyger och andra skatter. Jag älskade att gå på loppis och second hand och det gör jag fortfarande, men nu kan man ju fynda på Tradera, Blocket och Facebook också. Dessutom har jag kontakt med andra med samma intresse och vi tipsar varandra.
Det är främst tyger från 50-, 60, och 70-talen som Anna samlar på. Och det är inte bara för att hon gillar designen, återbruket är minst lika viktigt.
– Det är mycket hög kvalité på tyger och prylar som skapades på den tiden. Vi återbrukar så mycket vi kan hemma och köper så gott som aldrig något nytt. Nästan alla våra möbler och prylar är second hand. Soffan i vardagsrummet, till exempel, hittade jag här i Malmköping på Pingstkyrkans loppis för 200 kronor – ett riktigt fynd.
Anna och hennes man Jonathan flyttade till Malmköping för åtta år sedan. Anna jobbade som dekoratör men drömde om starta eget som sömmerska. När sonen Alvar föddes och Anna var föräldraledig fanns mer tid att googla efter retrotyger och företaget Vintagehäxa blev verklighet. Kunderna tar hon emot i en ateljé som ligger på tomten och på husets övervåning finns hennes privata tygrum och sömnadsateljé.
– Namnet "vintage" kommer av att jag bara använder gamla tyger och det kvinnliga kvalitetshantverket när jag syr. Ordet "häxa" är för att jag vill hylla alla kvinnor som ansågs ha övernaturliga krafter och därför brändes på bål. De var helt enkelt för starka och kunniga för att accepteras. Jag är feminist och häxorna var den tidens feminister.
Anna vill lyfta fram det kvinnliga hantverket och försöker föra in feministiska frågor i sina kläder. Ett exempel är att sy rymliga fickor.
– Stora fickor är jättebra så man får plats med mycket och slipper ha handväska. Det är lättare att ha plånbok, mobil och läppstift i fickan än att släpa på en väska. Mäns kläder har alltid varit funktionella med stora fickor medan kvinnors kläder har varit för att behaga.
Fickor är som sagt bra att ha, så varför inte göra dem extra snygga också, tänkte Anna och skapade en unik snippficka med volanger på kanterna och en liten pärla längst upp. Kläder med dessa fickor har blivit mycket populära och det som hon säljer mest av.
– Jag vill uppmärksamma det kvinnliga könet eftersom det finns så många fördomar om det. Ta en sån sak som att bara för något år sedan var mensen blå i reklam som visades på tv.
Den finska textilkonstnären Marjatta Metsovaara är Annas favoritdesigner. Marjattas mest kända mönster skapades 1954–1968. Hennes tyger finns på många ställen hemma hos Anna, bland annat i lampskärmen över bordet i vardagsrummet, mönstret heter "Kukka" och betyder blomma. Mönstret på Annas klänning är också Metsovaaras och heter "Pitsi" som betyder spets.
Jag vill uppmärksamma det kvinnliga könet eftersom det finns så många fördomar om det
– Jag syr kläder efter kundens unika kropp som består av livserfarenheter. Det kan vara någon som har fått stomipåse eller sitter i rullstol och har svårt att hitta kläder som passar. Alla plagg blir unika skapelser eftersom tillgången på tygen är begränsade.
I matrummet har Anna dukat på tyget ”Ekerö” av Saini Salonen – starka färger i grönt, blått och lila, troligen från slutet av 60-talet eller början av 70-talet. Tallrikar och glas går i samma färg och det ser ut att bli en riktig festmåltid.
– Det är kul att visa hur det kan se ut när det är dukat för fest. Allt är fyndat på second hand och har inte kostat många kronor. Vinglasen är jag mycket nöjd med, de är böhmisk kristall och kostade 25 kronor styck. De kan man få ge 500 kronor styck för, men det visste jag inte när jag hittade dem.
Till och med tapeterna som Anna och Jonathan har renoverat med är gamla och köpta på nätet. Men den gulbruna tapeten med medaljonger i matrummet, som satt där när de flyttade in, har de sparat.
– Den tycker vi är fin och passar bra in i vår stil.