"Nä, en liten bit till och sedan nedåt mot sjön. Det är där de finns", svarar jag bestämt och fortsätter. Tittar åt höger – jodå nu ser jag sjön och det är dags att vika av.
"Precis här, bland granarna brukar de växa", säger jag och kryper ned mot marken, medan mannen, som glömt bort hur man plockar svart trumpetsvamp, går omkring i lingonriset som om svamparna skulle hoppa upp i korgen av sig självt. Så hittar jag de första, något för små, och strax har ögonen ställt in sig på gråsvarta tunna trumpeter och fler växer som de brukar intill.
"Va! Har du hittat?" säger han och ställer sig på knä och ser sina första. Nu trillar polletten ner – det är NÄRA marken man måste vara, i alla fall så här tidigt på säsongen. Svart trumpetsvamp ser ut som de mörka löven och döljer sig gärna också därunder.
Han kryper på alla fyra, ansiktet är två decimeter från marken och handen far fram och tillbaka för att borsta bort löven. Det ser rätt kul ut, men ger resultat – tillräckligt många för att rensa en lördagskväll, men med lite vin blir rensarbetet roligare.
Hittade också en karljohan och några blodriskor. Lägg därtill gul kantarell och trattkantarell så har ni hela mitt svampregister. Mer vågar jag inte och jag fattar inte hur folk törs äta vita svampar som kanske kan vara en vit flugsvamp. Det är lika dumt som att lägga sig på en trafikerad väg och hoppas på att inte bli överkörd.
Jag till och med vaknade klockan fyra på söndagsmorgonen och kom på att jag inte hade kollat om man ska förvälla karljohan och blodriskor innan man steker dom. Tur att mobilen ligger nära så man kan kolla och somna om. Om ni vill veta så ska man steka dem i fem till 10 minuter, vilket vi hade gjort. Och enligt vår matskribent Mia Gahne, som den här veckan bjuder på svamprecept, kan man till och med äta karljohan rå!
PS. Kom ihåg att rösta!