Hon blev bara 13 år, flickan vars liv tog slut på ett järnvägsspår i Kumla för ett par veckor sedan. Det gör ont i själen när en människa kommer fram till att enda utvägen är att ta sitt liv. Särskilt ont gör det när det är en ung person. Man borde inte ha samlat på sig så mycket smärta att livet känns hopplöst vid 13 års ålder.
Inledningsvis misstänktes en 15-årig pojke ligga bakom trakasserierna mot flickan och det pratades om mobbning och kränkningar som vardagsmat på flickans skola.
Den 15-årige pojken visade sig dock vara en bluff, en fasad. Bakom fasaden gömde sig en 44-årig man. Mannen har nu anhållits, misstänkt för sexualbrott. Dessutom har det kommit in minst sju anmälningar för liknande brott mot mannen.
På sätt och vis hoppas jag att flickan aldrig fick reda på vem som verkligen gömde sig bakom aliaset på internet. Hon mådde nog tillräckligt dåligt ändå, utan att veta att det var en vuxen. Om det nu är han som ligger bakom. Vuxna ska stötta och hjälpa barn och ungdomar – inte utnyttja och sänka dem.
Den nu döda flickan var bara en av alldeles för många unga som mår dåligt. Går man bara lite längre upp åldrarna, 15-19 år, har förskrivningen av antidepressiva mediciner ökat rejält de senaste sju åren. Sett till antal ungdomar som medicinerar är de nu nästan dubbelt så många.
Orsaken, enligt läkare på barn- och ungdomspsykiatrin i Sörmland, är att unga mår allt sämre.
Nähä? Den slutsatsen be- höver man inte vara läkare för att dra. Den stora frågan är förstås varför och där finns inget enkelt svar. Press från skolan, att ha "rätt" kläder och utseende, att framstå som lyckad i sociala medier..
Att medicinera är bara en föhållandevis billig lösning när tillräckliga resurser för andra behandlingstyper saknas. Medicinen gör visserligen att man mår bättre, och kanske orkar skaka av sig problemen, men de försvinner inte.
Mobbning, trakasserier och hot försvinner inte för att den utsatte får antidepressiva mediciner.
Från OECD kommer rekommendationer om ökad skolhälsovård för att motverka psykisk ohälsa hos unga. Det är bra, och en del är faktiskt redan gjort. Resurserna - om det så bara är en vuxen som tar sig tid att lyssna på en tonåring - behövs efter att ha varit eftersatta i många år.
Sedan vill det förstås till att ungdomarna törs och orkar gå dit, och känner att de har förtroende för kurator, psykolog eller vem det nu är. För som sagt, vuxna ska stötta barn, inte sänka dem.
Den här personen som misstänks ligga bakom den 13-åriga flickans öde satt i en helt annan del av landet och gjorde via internet hennes liv till ett helvete.
Internet är ett fantastiskt påfund, som blir det som dess användare gör det till.
Det är tragiskt att en del människor tvunget ska utnyttja möjligheten att göra något fult av det.