Ett reveterat trähus, inga arkitektoniska detaljer som sticker ut men ändå ett hus som med sina verksamheter och människor blir intressant. Huset på Storgatan 21 var byggt 1872 för Erik Jonsson Wallin som tidigare ägt en mindre gård i hörnet Askgränd – Klostergatan där gården brann ned vid stadsbranden 1871.
Askgränd gick vid det lilla torgets västra gräns ned till vattnet, någon Strandväg fanns inte och gränden försvann vid torgets utvidgning efter branden. I sin gård höll Wallin auktioner men han sålde även fastigheter och 1870 ropade Johan Jakob Hammarström in den gamla gården ”Syskrinet” vid Lillgatan 3 vid auktion hos Wallin. Jag ser i Brandstodsbolagets protokoll av utbetalningar efter branden att Wallin fick ut 4 276 kronor.
Wallin var ursprungligen från Eneby i Vansö. I sitt nya hus vid Storgatan vet jag inte om han drev någon verksamhet däremot är det belagt att Elementarläroverket för flickor började sin verksamhet i husets övre våning 1882 och höll till där i fyra år.
Strengnäs Tidning skriver den 17 juni 1882 i ett upprop för skolan:
"I Strengnäs – som med rätta anses vara en af vårt lands vackraste och i sanitärt hänseende lyckligast lottade städer, öppnas elementarläroverket för flickor den 1 september kl 10 fm. Anmälningar till läroanstaltens föreståndare Adéle Sandahl född Huss. Upplysningar i öfrigt lämnas af styrelseledamöterna biskopinnan Strömberg och fru Emma Mannerstråle”.
Den första lärarinnan Adéle Sandahl flyttade själv in i huset 1882 med sina två barn. Elementarläroverket för flickor flyttade efter fyra år till torget, hörnhuset vid Klostergatan och år 1889 till det Lovisinska huset vid Kyrkogatan och därifrån 1915 till sitt eget nybyggda hus vid Eskilstunavägen. Den 1 juli 1933 blev skolan Kommunal flickskola och upphörde i juni 1972. Den tidigare Musikskolan numera Kulturskolan huserar sedan dess i byggnaden.
Skrädderiverkstad skulle också bli en verksamhet som fanns i huset vid Storgatan under alla år och från 1890 glas och porslinsaffär. Det var Hilmer Pettersson som köpte huset efter Wallins död 1890. Pettersson drev porslinsaffären och som han 1898 överlät till Gustaf Fredrik Andersson.
Strengnäs lysoljebolag hade bildats 1888 av fyra handlare vid Storgatan: Gustaf Hellgren, P.O. Frödén, J.H. Törnberg och Victor Reuterborg, det här var innan elektriciteten kom 1905. Lysoljebolaget övertogs 1894 av Andersson som under eget namn fortsatte rörelsen och han hade år 1900 låtit bygga ett mindre förråd år vid Klostergatan 21. Enligt en annons i Strengnäs Tidning 1908 saluför han i butiken vid Storgatan lampor och tillbehör och "Extra Prima W.W. Fotogèn, Rysk Fotogén samt Gasolja till lägsta pris". Äldre Strängnäsbor kallade honom ”Lysolje – Andersson”.
År 1910 avled husägaren Hilmer Pettersson och Gustaf Andersson som ägt affären i elva år hade köpt huset 1909 för 23 000 kronor och flyttat dit med fru och dottern Anna. Jag tror att fotot på huset är från det året. Andersson och hans dotter Anna poserar i dörren medvetna om fotografen. På fasaden står det G.F. Anderssons Lamp & Bosättningsaffär. Man ser också spår av att det endera ersatts ett större fönster eller en entré från gatan som blivit igenmurad. Här är entrén på hörnet som vi ser och det var så tills huset revs 1960. Det blev dottern Anna, kallad Pott-Anna, som efter faderns död 1939 drev affären vidare till år 1950 då hon sålde till Rune Holmgren, en son till bagarmästaren Einar Holmgren som ägde affären till 1957 då firman Allas övertog lokalen.
Huset revs 1960 för att lämna plats för det hus som finns där idag och som då inrymde Posten, Stenbergs möbler, Rosenius blomsterhandel, damaffären Chick och lokalkontor för tidningen Folket. Postlokalen invigdes i februari 1962.
I huset vid Storgatan 21 föddes två pojkar som nationellt skulle låta tala om sig, författaren Harry Blomberg och konstnären Gunnar Löberg, båda födda i huset 1893.
Harry Blomberg som författare är väl ganska bortglömd idag, han tillhörde Brunnsviksparnassen med nära band till bland annat Dan Andersson och arbetarrörelsen och han tillhörde tidigt baptiströrelsen. Genom Wallinsamfundet är han alltjämt aktuell. Det var Harry Blomberg som 1939 grundade Wallinsamfundet på hundraårsdagen av Johan Olof Wallins födelse. Samfundet delar ut Wallinpriset var tredje år i Stora Tuna kyrka och 1979 fick vår stads egen skald Bo Setterlind priset. Blombergs far var skräddare men de bodde endast två år i huset då flytten gick till Stockholm.
Konstnären Gunnar Löberg växte upp i Strängnäs där fadern var känd handelsman med butik vid Stora gatan och spannmålsmagasin vid Norra Strandvägen. Han tog studentexamen här. Efter en kort tid som officer kom han att ägna sig åt musiken och konsten. Löberg hade under 1930-talet flera uppmärksammade utställningar i Stockholm, men det har under många år varit väldigt tyst om honom. 1950 skrev Bengt.V.Wall en biografi över Löberg "Det förbisedda geniet".
Eskilstuna konstmuseum hade en stor Löbergutställning 1980 och senare har Åmells konsthandel gjort två utställningar dels 2008 på Konstnärshuset, där Löberg haft många utställningar, och 2016 i de egna lokalerna vid Birger Jarlsgatan. Samtidigt med utställningarna presenterades två digra böcker över Löbergs märkliga konstnärskap. Genom den senare uppmärksamheten har priserna ökat betydligt på hans målningar. Både Blomberg och Löberg var som sagt födda 1893 och de avled också samma år 1950.
Jag nämnde att det under alla år varit skrädderi i huset, de tre senaste som jag minns med egen verkstad var Åke Carlweitz, Karl-Olof Lindén och Walther Berggren. Bröderna Berggren var en känd trio i Strängnäs affärsliv, Olof med färghandel, Erik med EBE herrkonfektion, båda vid Trädgårdsgatan.
En annan sak som nog åtskilliga Strängnäsbor minns var att konservator Svante Pohlstrand hade ett skyltskåp vid trottoaren och infarten till huset vid Storgatan under några år från 1948 där han visade sina uppstoppade djur. 1956 utvandrade han med familjen till Etiopien där han med ett tio-tal anställda drev konservatorsverksamhet. Där blev det andra djur att hantera, vad sägs om en fem meter lång krokodil. Efter 21 år i lämnade familjen Etiopien och återvände till Plongsta i Vansö många äventyr rikare.