Nu är katrineholmsmusikern nästan på hemmaplan när Charlotte Perrellis konserthusturné når Eskilstuna.
– Jag har jobbat med henne några gånger tidigare, säger musikern som stortrivs på turnén.
Att han började spela trummor tidigt i sitt liv är nästan en underdrift.
Pukor och baskaggar har varit Wictor Perssons instrument ända sedan han var en liten kille i Katrineholm.
– Jag har fått berättat från mina föräldrar att jag slog på kastruller...
Första trumsetet fick han som fyraåring. Musikintresset kommer från hans far som fick honom att lyssna och bli en musikalisk allätare. Exakt vad som fick Wictor Persson att välja trummorna vet han inte. Kanske var det just barnets längtan efter att banka på saker som lät. Klart är dock, att instrumentet hade en stor plats i hans liv redan från början.
– Jag sov med trumpinnarna i stället för en nalle.
Wictor Persson är i princip självlärd och övade tidigt timme ut och timme in, inte minst med musik i lurarna. Han har räknat ut att det har blivit ungefär fem timmars övning per dag.
– Nu är jag 33, så det blir några timmar.
En tid konkurrerade musikintresset med idrotten i form av bandy och fotboll. Musiken segrade.
Efter studenten drog han till Alperna och spelade musik en säsong. Därefter blev det två år med dansbandet Swänzons. Sedan nio år tillbaka spelar han i coverbandet SNSB (förkortningen står för Sveriges näst snyggaste band, vilket som är det snyggaste är upp till var och en att komma fram till).
Bandet har runt 100 spelningar per år och Wictor Persson kombinerar dem med att spela med en lång rad andra artister. Han är flitigt anlitad som frilansare och har jobbat med bland andra Sarah Dawn Finer, Andreas Johnson, Samuel Ljungblahd, Olla Salo, Niklas Strömstedt och Molly Sandén.
– Om man får chansen gäller det att visa vad man kan, ha rätt inställning och vara en bra människa. I mitt fall har mitt arbete gett ringar på vattnet, säger han.
Trumslagaren i ett band är ofta den som syns minst på scenen, men hen är icke desto mindre viktig. För Wictor Persson är positionen perfekt.
– Jag älskar ansvaret som en trummis har, som ryggraden i musiken.