Yvonne Espelund tänker hålla ut något år till. Hon har ännu inte riktigt gjort sitt som diakon.
– Men sedan ska jag ägna mig åt alla mina intressen, som jag inte har tid för i dag. Det ser jag fram emot. Tänk vad härligt det ska bli!
Det är en liten och nätt, positiv, pratglad och uthållig 65-åring som tar emot i rummet i Kyrkans hus i Torshälla. Här har hon haft sin arbetsplats sedan 2002 och stortrivs.
Hon kom som fosterbarn från Norrköping till en familj i Jäder utanför Eskilstuna när hon bara var några år gammal. Där växte hon upp. Det var i en arbetarfamilj, där fosterpappan var snickare, men det fanns mycket böcker och det gavs möjlighet till läsning. Något som passade Yvonne som älskar att läsa, alltid haft lätt för sig och tycker att hon på något sätt gjort en klassresa – gått från arbetarklassfamilj till akademiker. Men hon har också haft prövningar i livet.
– Men de har gjort mig starkare, inte tvärtom. Jag tänker på hur mycket jag har att vara tacksam över i mitt liv, i stället för att fokusera på det jobbiga. För jag vet att man måste kämpa. Jag tar ingenting för givet.
Älskar maskinskrivning
Efter uppväxten och åttaårig grundskola var hon inställd på administrativt arbete. Hon älskade att skriva maskin – och gör fortfarande. Hon gick på handelsskola. Första jobbet var på Addo industrier i Eskilstuna där man gjorde räknemaskiner. Sedan följde ytterligare några arbetsplatser med administrativa uppgifter. Men efter barnafödande och när det var dags att ge sig ut i arbetslivet igen på 1970-talet skrek industrin efter folk.