På flygplatsen utanför Paris sitter Tim. Det är lördag morgon och han är på väg hem efter en av många jobbresor i Paris. Det känns som vanligt, säger han. Men på tv-skärmarna, i mobilerna, datorerna och på tidningarnas förstasidor visas bilder på döda människor övertäckta med vita skynken.
Paris och världen sörjer de drygt 140 personer som dödades i det värsta terrordådet som drabbat Frankrike i modern tid. "Ett blodbad". "Som en scen ur helvetet". Så beskriver ögonvittnen fredagens attentat. Bara någon timme innan terrorn bröt ut i ett av Paris mest populära områden vid Saint Martin-kanalen, var Tim Lundström där och åt middag.
– Jag skulle upp tidigt i dag för att ta flyget, så det blev en tidig middag. Det var som vanligt mycket folk. Området är en riktig pärla och många av parisarna brukar strosa längs kanalen och äta på restaurangerna, säger han som i perioder varit bosatt i staden och nu pendlar mellan Nyköping och Paris.
Efter middagen åkte Tim tillbaka till hotellet.
– Jag slog på tv:n för att kolla lite på fotbollsmatchen mellan Frankrike och Tyskland, men stängde av efter en stund och gick och la mig. Sen hörde jag sirener som blev fler och fler. Jag kände igen mönstret från attacken mot Charlie Hebdo och slog på tv:n igen.
Den 7 januari, när tidskriften Charlie Hebdo attackerades, befann sig både Tim och hans partner Johanna i Paris. Då dödades tolv personer, bland dem satirtecknarna Cabu, Charb, Tignous och Honoré. Nu skakades Paris igen och på Tim Lundströms telefon började sms:en trilla in. "Är du okej?" stod det. Nyheten om attackerna i Paris hade nått världen.
– Det var väldigt konstigt. Känslorna efter Charlie Hebdo kom tillbaka. Jag var i säkerhet, men det var kaos ute, säger Tim.
Han fortsatte följa rapporteringen i fransk media. Samtidigt genomfördes attacker på sex olika platser i staden. I konserthuset Bataclan dödades cirka 80 personer av två attentatsmän när de öppnade eld mot konsertbesökarna.
– Senare på kvällen blev det väldigt konstigt, berättar Tim och fortsätter:
– Man såg inga människor på gatan. Det var tyst och lugnt men det åkte förbi ambulanser, brandbilar och polisbilar med jämna mellanrum.
Hur var känslan i Paris när du vaknade?
– Parisarna öppnar upp sina dörrar och erbjuder hjälp till dem som behöver. Igen kändes det som efter Charlie Hebdo: De ska inte få vinna.
På flygplatsen är inte stämningen skrämd, men Schengenterminalen, som vanligtvis bara har en enkel säkerhetskontroll, kontrollerar nu även pass. Tim var tidigt ute för att hinna med flyget hem.
– Det är fullständigt kaos i passkontrollen. Terminalen är inte byggd för den här typen av kontroller, men folk tar det lugnt. De verkar inte vara oroliga för sin säkerhet, säger han strax innan han ska gå på flyget.
Väl hemma med familjen, blir kontrasterna tydliga för Tim. Han kom från det stora säkerhetspådraget i Paris till lugna Arlanda.
– På Arlanda och centralen i Stockholm märktes ingenting, inte en enda polis på varken flygplatsen eller centralen. Nu börjar jag förstå hur nära det var, säger Tim och tittar på sin partner Johanna.
– Hade jag bokat ett senare flyg hade jag antagligen varit ute längre och hamnat mitt i det. Samma stråk där jag promenerade gick attentatsmännen och dödade människor bara en stund senare.
Hur känns det nu?
– Det har sjunkit in och nu börjar jag bli trött. Jag har haft för mycket adrenalin i kroppen för att kunna sova och det var inte förrän jag satt på tåget från Stockholm som jag förstod att jag var trött. Då höll jag på att missa Nyköping, svarar Tim och skrattar.
Han är inte rädd. Om bara ett par dagar sitter han på ett flyg till Paris igen.