Solveig föddes inne i Eskilstuna, men växte upp ute i Skogstorp där det blev skogång mest varje dag under ungdomsåren.
– Så var det, jag började tidigt i söndagsskolan och har varit troende sedan dess, säger Solveig när vi tittar in i den riktigt läckra lägenheten i Marielund veckan före bemärkelsedagen.
Solveig tog realen 1939 och sedan blev det kontoristjobb på Valsverket i Skogstorp innan hon började på Elverket i Eskilstuna.
– Jag jobbade fram till jag blev gravid 1950, sedan var jag hemmafru och trivdes bra med det, konstaterar hon.
Maken Carl-Georg träffade hon på Statt 1943.
– Gymnastikföreningen hade årsmöte och vi satt vid samma bord. Efter mötet blev det dans och sedan dröjde det inte länge innan vi var ett par, säger Solveig medan maken nickar jakande.
De förlovade sig 1944 och gifte sig i Husby Rekarne kyrka på midsommarafton två år senare – efternamnet Candolf tog de eftersom det var tre Carlsson i trappuppgången de bodde i på Södra Bangårdsgatan.
– Vi hade ett par bekanta som bytte till Gandolf och vi bytte bara första bokstaven, säger Solveig.
Vad föll du för hos Carl-Georg?
– Det sa klick bara – och vi har haft det väldigt bra tillsammans under alla år.
Maken jobbade inom bryggerinäringen och yrket tog familjen till både Norrköping och Solna innan de flyttade hemåt 1984.
– Vi hyrde ett hus i Näshulta från 1951, köpte det 1964 och flyttade dit permanent 1984, säger Solveig.
Det blev 23 fina år ute i Näshulta, men 2007 sålde de huset och flyttade in på Marielunds äldreboende.
– Det blev för mycket för oss att sköta med stort hus och tomt. Och vi trivs jättebra här på Marielund, bra personal och god mat i restaurangen, intygar Solveig.
Vår jubilar har varit aktiv scout hela livet, hon var kyrkligt engagerad i Norrköping och sålt åtskilliga lotter i sina dagar.
– Mitt engagemang har gett mig mycket, förutom att det var roligt och bra gemenskap fick jag många vänner, intygar hon.
Att 90-årsdagen står för dörren känns mest förvånande.
– Tänk att jag fortfarande hänger med och att jag efter omständigheterna mår så pass bra, säger Solveig som genomgått flera operationer.
Att det är en snäll och hjälpsam människa vi har att göra med råder det inga som helst tvivel om.
– Men jag kan bli förbannad, men det händer inte ofta, säger Solveig och skrattar.
Under söndagen väntas ett 40-tal personer komma på 90-årsfirandet, men några presenter behöver de inte ha med sig.
– Jag har allt jag behöver, skriv att de kan skänka en slant till välgörande ändamål i stället, säger Solveig.
Klart vi gör.