Här har hon bott sedan 2001 och trivs ypperligt. Utsikten från fjärde våningen är en skogsbacke. Och hon berömmer både sina goda grannar och personalen.
– Personalen är så vänliga och rara allihopa och vi grannar håller ihop och träffas regelbundet, säger hon i samband med att en av grannarna kommer in och uppvaktar med en Azalea.
Pigg och alert utöver det vanliga tycks Gunhild Larsson varit flera år efter 100-årsstrecket. Det är bara de senaste två åren som krämporna smugit sig på lite mer berättar hennes två barn – Gunvor Pettersson 83 och Erik Larsson 70.
Med deras hjälp får vi höra mammas livshistoria.
– Ja, jag har lite svårt att komma ihåg årtal och alla namn nuförtiden, benen och fingrarna värker också allt mer, säger Gunhild.
Vallade kor på Djurgården
Hon är född i Torpa, i Öster Säby närmare bestämt. Hennes far Gustav Karlsson var skogvaktare. Han var förresten med och körde med häst och vagn när grunden till Klosters kyrka lades i slutet av 1920-talet.
Efter skolgång i Torpa flyttade Gunhild Larssons familj till Uppsala torp – en så kallad krongård som låg i närheten där golfbanan mitt emot Ekängen ligger i dag.
– Där drev mamma och pappa jordbruk, berättar sonen Erik vidare. Mamma vallade bland annat kor på Djurgården där Sörmlandsgården ligger i dag.
Som 16-åring 1924 flyttade Gunhilds familj till Mälhammar i Kvicksund. Där träffade hon sin blivande man Georg. De gifte sig 1928 och fick ovan nämnda barn. Georg gick dock bort redan 1970, så Gunhild har varit änka i 42 år.
Gård i sju generationer
Sonen Erik tog över gården och i dag är det hans son, Peter, som driver den vidare som sjunde generation.
Efter åren på Mälhammars gård flyttade Gunhild någon gång i mitten av 1970-talet till före detta lärarbostaden i Tumbo. Här bodde hon tills flyttlasset till Marielund gick.
Förutom två barn finns fem barnbarn, tio barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnsbarn i generationerna efter Gunhild.
Har du haft något särskilt intresse under åren?
– Jag har tyckt mycket om att sy och brodera, sytt på fint linne. Och jag har alltid tyckt om djur.
Hur känns det att fylla 104 år?
– Inte trodde jag väl att jag skulle bli så här gammal inte.…